Direkt klippt och klistrat från Jesus och fiskarna – en skrivelse om kristen (fisk)etik jag håller på med. Hela kommer snart.
Om man tar Jesu liv och lära som ett, och strävar efter att följa båda, betyder det att alla människor ska fiska?
Jag har ofta hört det sägas i kristna kretsar att Guds vilja uppenbaras genom omständigheter. För lärjungarna uppenbarades Guds vilja när Jesus lät dem fånga, för dem, enorma mängder fisk, och sen kallade dem att fånga människor istället. När man fortsatt fånga för oss motsvarande mängd fisk har man utfiskat hav och sjöar och då kan vi från omständigheterna konstatera att fiskafånget i Nya testamentet inte är ett exempel på vad vi ska syssla med (om det inte råkar vara Guds vilja att vi ska utrota de djur och fiskar Han skapat, vilket inte låter särskilt troligt tycker jag, men det är ett annat ämne).
Nej, Jesu order till lärjungarna att lägga ut sina nät kan inte vara en uppmaning för 2000-talets människor att fiska räkor. Jesus lägger fokusen själv när Han säger ”Jag ska göra dig till människofiskare” (Mark 1:17; Lukas 5:10) och ”Älskar du mig mer än du älskar dessa (fiskeredskap el. dyl.)?” (Joh 21:15)
Kristen etik handlar alltså inte om att imitera Jesus i varje detalj i Hans liv, att ha sandaler, kläder vävda i ett stycke, gå på vatten, stilla stormar, fiska. Det handlar om att möta upp Jesus, som gick oss till mötes genom att bli människa. Detta kan man inte göra genom att följa historiska rekonstruktioner utan man måste ta till sig kärnan i budskapet. Jesus kommer inte och säger till oss i detalj vad vi ska göra. Han etablerar ingen ny lag. Han verkar snarare vilja att vi ska fundera själva och fråga – därav är mycket av det Han säger kryptiskt och i liknelser.
Efter Jesus är lagen på vissa sätt upphävd/uppfylld. För en kristen krävs inte samma lagiska efterföljelse som judendomen förespråkar. Men betyder det att vi ska bli slappa, eller göra som världen i övrigt?
Jesus kom inte för att framlägga specifika ämnen utan för att förkunna omvändelse och ”living the kingdom”. Han lovade en hjälpare som skulle leda Hans lärjungar vidare (Joh 14:26, 15:26, 16:7). Jesus lade mest vikt vid stora saker som hjärtats renhet, att det krävs ett svar när Guds Rike är nära, att man ska dyrka i Ande och sanning, och att man inte ska följa lagen för lagens skull. Specifika frågor var av mindre vikt. Vad det innebär att leva i Guds rike konkret kan alltså utvecklas över tid. T.ex. skulle väl så gott som ingen idag påstå att Jesus är för slaveri, trots att Han själv aldrig pratade mot det. Så är det med många frågor. Jesus sa inget så då är den som vill följa Honom utlämnad åt att be om svar.
Kanske kan vi inte förstå allt i denna ”redan-nu-men-ändå-inte-tid”. Men den etik som i sammanhanget förefaller vara den mest relevanta att ta upp är den som kallas ”response/virtue ethics” eller ”living the kingdom”. Det är en etik som möter upp Guds rike efter den omvändelse som Jesus åkallar. En etisk grundhållning som låter Jesu och Andens undervisning genomsyra ens liv. Där man strävar efter att leva som ett levande tecken på det kommande fredsrikets nu men ändå inte.[1] När Jesus säger ”synda inte mer” (Joh 5:14, 8:11) tar denna etik det på allvar, inte som lagisk efterföljelse, utan som ett litet gensvar till etablerandet av det helgade liv Jesus ger.
Man kan i detta dra den logiska slutsatsen att när Jesus visade mer kärlek än vad som var praxis i det samhället, ska en människa som vill leva i Jesu efterföljd också göra det. Vid det här laget har mycket av det Jesus undervisade om växt in i samhällets normer och om vi idag ska visa mer kärlek än vår omgivning ställer det andra krav på oss än vad Jesus hade att göra. Idag kan vi då till exempel i Jesu fotspår utmana allt förtryck som ändå finns och djurförtryck är en stor del av detta idag. Vi kan göra det i kärleksfull konfrontation – och i Jesu fotspår varken vara passiva eller bruka våld.
—-
Vad är då bättre och fredligare än en tallriksrevolution?
För min skoluppgift om kristen etik, som är en av förberedelserna för min bok ”…detta ska ni ha att äta”, översätter jag från grekiska följande verser ur Johannesevangeliet (21:15-18):
När de så hade ätit frågar Jesus Simon Petrus, ”Johannes Simon, älskar du mig mer än dessa?”
Han svarade Honom, ”Ja, Herre, Du vet att jag har Dig kär.” Han säger till honom, ”Livnär mina lamm!”
Han frågar honom en andra gång. ”Johannes Simon, älskar du mig?” Han svarar Honom, ”Ja, Herre, Du vet att jag har Dig kär.” Han säger till honom, ”Valla mina får!”
Han frågar honom en tredje gång, ”Johannes Simon, håller du mig kär?” Petrus bedrövades för att Jesus den tredje gången sa ”Håller du mig kär?” och svarade Honom, ” Herre, Du vet allt, Du vet att jag håller Dig kär.” Jesus säger till honom, ”Livnär mina får!”
Man kan säga mycket om detta stycke men två saker jag lade märke till och jag inte hört ngn tala om förut skulle jag vilja dela med er:
En vanlig tolkning är att Jesus frågar om Patrus älskar Honom mer än de andra lärjungarna gör (han påstod det i Johannes 13:37). Men det är inte helt ok. Ordet ”dessa” τούτων är ett demonstrativt pronomen som förekommer i denna grammatiska form 72 gånger i Nya testamentet, alla gånger utom denna otvivelaktigt syftande på saker, konkreta och sådant som sagts. Att det denna gång skulle syfta på människor är orimligt. Vad Jesus frågar är om Petrus älskar Honom mer än dessa saker. Det som är runtomkring dem som det demonstrativa pronomenet kan syfta på är antingen maten eller fiskeredskapen eller det liv som innehåller dessa.
Petrus betygar att han har Jesus kär. Han vågar sig inte på att säga vare sig att han älskar Jesus eller att han håller Honom mer kär än sitt gamla liv. Men han håller Honom kär och det räcker för Jesus för att kalla honom från sitt gamla liv än en gång, nu inte för att bli människofiskare (som Han gjorde när Han först träffade honom), utan en vårdande herde för de människor som fiskats.
Jesus frågar två gånger om Petrus älskar Honom. Agape (ἀγαπάω) är det ord för kärlek som innebär att föredra, vilja gott för, längta efter, välkomna. Från det kan man dra slutsatsen att agape handlar om att agera och göra val. Luther skrev att den gudomliga kärleken är en kärlek som hela tiden är utgivande och som sprider godhet omkring sig – i sin climax är den utgivande intill döden, döden på ett kors. Agape är kärlek som alltid ser till den andre. Jesus ger Petrus två chanser, men när Petrus inte helhjärtat kan utbrista ”Ja, jag älskar dig!!!” sänker Jesus sin förväntan på Petrus och frågar: ”Håller du mig kär?” och använder då Petrus eget ord, philia (φιλία), vänskaplig tillgivenhet.
Petrus blir ledsen när Jesus liksom ger upp och nöjer sig med att Petrus håller Honom kär som en nära vän men inte älskar Honom. Men läser vi vidare i Johannesevangeliet uppmuntrar och tröstar Jesus Petrus med att säga att han faktiskt kommer att få erfara agapekärleken, denna utgivande kärlek som dör för sin älskade – på ett kors. Jag har inte översatt dessa verser, så klistrar in från Bibel2000:
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”
Vi behöver inte misströsta för att vi inte är där än, fortsätter vi följa Jesus kommer vi dit.
Jag var i helgen på en härlig samling som kallas Sammankomst, där kristna som söker eller lever i alternativa livsstilar till kristna-svenssonlivet och allmän konsumism träffas och lyssnar och pratar och umgås. Så härligt!
Det jag blev mest inspirerad av är en ny grön våg när några av oss talade om Norrlandsflytt och leriga stövlar… Jag vill själv inte stå i landet på heltid – jag ska ju bli präst, men att bo i och bidra till den typen av sammanhang vore toppen… Ekoby nästa!
Har dock inte tid att sammanfatta alla mina egna intryck nu, så låter en text min gode vän Micael Grenholm skrivit om helgen säga sitt tills vidare, lånad från Kristen Underjord. Punkt 6 var mitt bidrag till hans sammanställning by the way så har varit med lite i nedan i alla fall:
—————-
I helgen var jag på Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper, och likt tidigare år var det en väldigt härlig helg med mycket inspiration, vänskap och nätverkande. Jag vill ju i framtiden vara med och initiera fler kommuniteter i Sverige, och under helgen antecknade jag sju saker som jag tror är viktiga för kommunitetsliv utifrån min egen läsning av Bibeln, min erfarenhet och saker jag lärde mig under helgen:
1 Regel/principer
Det finns mängder med fördelar med att sätta på pränt vad kommuniteten är och vad den vill vara. Dels för att tydliggöra för den existerande gruppen, men också för kommande medlemmar. Utan gemensamma regler och principer är risken stor att kommuniteten blir splittrad, ofokuserad och det blir svårare att arrangera gemensamma aktiviteter, ha ett öppet hem, dela saker om detta inte finns överenskommet med nya medlemmar.
2 Bönerytm
De flesta gemenskaper som var representerade på helgen hade en bönerytm, såsom kvälls- och morgonandakter, tidebön, mässor och bönegrupper. Utrymme för spontanitet är bra men det behövs regelbundenhet för att forma lärjungatränande vanor som kan skapa Jesusreflexer i vardagslivet. Om vi söker Gud varje dag kan vi första Jans vilja bättre och uppfyllas av Hans Helige Andes kraft till att utföra den i praktisk handling.
3 In och ut-tänk
Kommuniteten bör evangelisera tillsammans regelbundet för att undvika isolationism, träna lärjungar i evangelisation och för att fler ska ta emot Jesus. Olika evangelisationsmetoder kan utforskas såsom grannmiddagar, pannkaksutdelning, torgmöten och internet evangelisation. Tänk dock inte bara ”hur ska folk komma till oss?”, utan ”hur ska vi komma till folk?”
4 Kärnmedlemmar
I engelskspråkiga L’arche-komminiteter kallas de funktionshindrade ”core members”. Kommuniteter med egendomsgemenskap, gästfrihet och/eller arbetstillfällen har allra störst värde för de fattiga, hemlösa och arbetslösa. Kommuniteter riskerar dock att fyllas med aktivister som har sitt på det torra. Ett core-medlemskap som aktivt kvoterar in människor med mer behov kan åtgärda det.
5 Gemensam kassa
För att kärnmedlemmarna ska kunna vara med på lika villkor behöver man dela på ekonomin – kravet för att vara med i kommuniteten ska vara att man vill vara med, inte att man måste ha en ordnad inkomst ännu. Med fullständig egendomsgemenskap råder fullständig rättvisa och jämlikhet, även om flera kommuniteter och kollektiv begränsar kassan till att gälla mat eller större inköp. Jag vill dock gå all in, för de fattigas skull.
6 Alternativ livsstil
Guds Rike är inte av denna världen och kommuniteten bör sträva efter vara en frizon från konsumtionism, lössläppthet, sekularism mm. Våga vara annorlunda! Saker som med fördel kan skrivas in i regeln/principerna kan vara vegetarianism, gästfrihet, bön för helande, fastepraktiker mm.
7 Transparens
Sist men absolut inte minst behöver kommuniteten kännetecknas av genomskinlighet, öppenhet, demokrati, allas delaktighet och kärlek. Jag skrev på Hela Pingten för några dagar sen om en kristen kommunitet som utvecklats till en sekt och sådant måste naturligtvis undvikas med alla medel. Ledare, om man har sådana, ska vara ansvarige inför kommunitetsmedlemmarna, konfliktlösningsmekanismer behöver utvecklas och man ska komma överens i förväg om vad som gäller när någon vill lämna kommuniteten.
Från min andra blogg, men videon är så vacker så den förtjänar att spridas lite längre…
I just now found myself at home in this video made by Christians in India. It’s the dance and music I am used to from growing up there, and dedicated to Christ’s Father in Heaven.
Dagens läsning ur boken Daglig kraft – av två lyssnare som hört Jesu tilltal. (Om Matteus 8 och 14, Markus 4, Lukas 8 och Johannes 6):
Var inte rädda. Frukta inte. Det är till den drunknande människan som frälsaren kommer. Till den modiga simmaren som klarar sig bra på egen hand kommer Han inte. Och ingen glädje kan jämställas med den som den nödställde känner när han ser räddaren komma.
Det ingår i min plan att vänta tills stormen är som värst. Så gjorde jag med mina lärjungar på sjön. Jag kunde ha befallt de första höga vågorna att vara stilla, den första vindpusten att lägga sig, men vad skulle de då ha lärt sig? Vilken upplevelse av ömsint närhet, av tillflykt och trygghet skulle då inte ha gått förlorad?
Kom ihåg detta: mina lärjungar trodde att jag hade glömt dem eftersom jag sov. Kom ihåg hur fel de hade. Hämta styrka och tro ur det och känn glädje i beroendet av mig.
Frukta aldrig. glädjen är er, och de frälstas outsägliga glädje ska bli er.
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
Igårkväll var jag på bio och såg Hobbit 3: Femhäraslaget. Tänkte medans jag traskade hemåt vad sensmoralen är i Hobbitberättelsen.Jag ska göra ett försök till en julig tolkning (utan att spoila för mkt)… Jag kommer dock får göra den i delar, så detta får bli del 2 och handla om rikedom.
Jesus föds i all enkelhet till en enkel flicka från en enkel by och får en enkel snickare till jordisk fosterfar. Detta med enkelheten och förnöjsamheten i det görs kanske aningen narr av i Hobbitfilmerna. Bilbo som lite larvigt lever det goda men ganska enkla livet i Säckegränd, människorna i sjöstaden vars enkelhet är synonymt med smutsighet. Gobblins och orcher och troll lever väldigt enkelt, utan någon som helst lyx, medan alver och dvärgar lever (eller strävar efter att leva) i rikedom. Men den viktigaste sensemoralen i Hobbit, som jag ser det, är att pengar gör en sjuk. De som lever i överflöd får nästan per automatik ett slags habegär till det de äger, vilket gör dem till själviska svin rent ut sagt. Man ser det kanske klarast i Thorins ”draksjuka” där hans personlighet förändras något otroligt och alla hans sämre sidor tar över. Men även andras girighet gör dem okänsliga för att människoliv står på spel. Så även idag då vår ”västerlänska standard” tvingar 80 % av världens befolkning att leva i mer eller mindre misär. Mörkret vinner helt enkelt.
Under min uppväxt i Indien fick jag lära mig att motsvarande satan fått tillåtelse att vistas där köttätande, otukt, pengaspel och droger fanns, men att hans högsäte är i guld. Jag kan inte nu bevisa med referenser att detta står i Bibeln, men så som jag uppfattar det är det ingen kristen-motstridande tanke. ”Ve er som är rika…” (Luk 6:24 och följande) och ”det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” (Matteus 19:24, Mark 10:25, Luk 18:25). Osv, osv.
En annan aspekt av att Jesus kom till de fattiga är att för att vara med dem måste Han sänka sig till deras nivå. De rika kan buga sig, som de ”tre kungarna”, men för de fattiga skulle Jesus vara onåbar om Han kommit som rik. Så är det även för oss kristna om vi ska vandra i Hans fotspår. Vi måste leva enkelt, böja oss ned, så att vi kan tala med dem som krälar i stoftet, dem som Jesus och Gud älskar: den fattige, den orättvist behandlade, den förföljde, den arbetslöse, den hatade invandarren, den ensamma änkan, det övergivna barnet, den utnyttjade kvinnan, de torterade djuren. De för vilka Jesus föddes i ett stall…
O Come All Ye Faithful
Joyful and triumphant,
O come ye, O come ye to Bethlehem.
Come and behold Him,
Born the King of Angels;
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
Christ the Lord.
O Sing, choirs of angels,
Sing in exultation,
Sing all that hear in heaven God’s holy word.
Give to our Father glory in the Highest;
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
Christ the Lord.
All Hail! Lord, we greet Thee,
Born this happy morning,
O Jesus! for evermore be Thy name adored.
Word of the Father, now in flesh appearing;
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
Christ the Lord.
…
Mer reflektioner följer, så håll utkik de närmaste dagarna.
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
I dagens julkalender fortsätter förra söndagens tema: Herren kommer. För övrigt är nedan den näst bästa julsången (som jag även brukar sjunga till påsk). Tycker jag. Läs gärna hela texten, den är längre än vad som står i vanliga psalmböcker, och längre än vad hon sjunger på videon.
Bered en väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Gör dina portar vida för Herrens härlighet. Se, folken kring dig bida att nå din salighet. Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd, Giv akt, det helga riket ej är av denna värld, Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde, dess spira är ej mer. Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Raden ” Se, folken kring dig bida att nå din salighet” fångar min uppmärksamhet eftersom den rimmar med en vers jag funderat på mycket den senaste tiden (2 Petrusbrevet 3:9): ” Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” Man skulle kunna tänka att det är kring Jesus folken bidar att nå Hans salighet. Men resten av sången är skriven med Jesus som tredjeperson. Det måste alltså vara så att folken väntar på att just jag, just du, ska nå vår salighet. Och på det väntar också, om vi ska tro Petrus, Gud.
Vad ska vi då göra för att bereda väg för Herren, som Petrus skriver (2 Petrusbrevet 3:12) påskynda Hans ankomst? ”Berg, sjunken, djup, stån opp.” De som är som berg: de rika, de stolta, de duktiga, de lyckade, de styrande; de ska sjunka. Och de som är som dalar: de fattiga, de håglösa, de sjuka, de misslyckade, des om erkänner sig blinda; de ska stå upp. Alla klyftor ska utjämnas och ingen ska vara förmer eller viktigare eller mera värd än någon annan utan vi är alla varandras bröder och systrar med lika rättigheter och lika möjligheter. För Jesus har kommit för ”att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” (Lukasevangeliet 4:18-19). Det känns ju rätt avlägset, kanske särskilt just idag då stor del av riksdagen bråkar mot de som faktiskt vill försöka göra Sverige en mer broderlig och Gudsrikeslik stat, både för medborgaren och invandraren (jag vet att alla som läser detta kanske inte håller med om att det är de de rödgröna och vänstern gör, men då har ni fel 😉 men jag kan tänka mig att ”agree to disagree”, så länge ni inte röstar ner vår budget).
”Giv akt, det helga riket ej är av denna värld.” En kär vän som tåligt väntar Herrens ankomst och försöker leva därefter utbrast idag i frustration över kyrkans och människors förfall: ”Kan inte jorden bara gå under snart!” När Jesus kommer tillbaka ska det som en gång var inte mera finnas, men det händer inte, för ska en ny jord och en ny himmel komma, måste det finnas invånare till dem. Om inte alla människor (eller hur många nöjer sig Gud med?) omvänder sig och börjar leva i Hans Rike kommer det inte kunna etableras på jorden.
Men Gud Rike kom redan när Jesus föddes som ett värnlöst barn den där första julen. Därav uttrycket ”redan nu, men ändå inte”. Redan under Jesu livstid började Guds Rike synas här. Det gamla vände Han på ända: krig, djuroffer, tempelkult, hierarki. Inte helt, dock. ”Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar.” Må vi alla mer och mer bidra till att Kristi Rike, Guds Rike, som inte är av denna världen, förklaras mer och mer här i denna världen. Så att allt som en gång var, som introducerats av denna världens härskare satan, trängs undan av godhet, frihet, fred och frid tills ”Kring jordens länder alla […] denna lovsång skalla: Välsignad vare han som kom i Herrens namn.”
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
Så här i den fasta som för många kristna innebär att de äter så gott som veganskt fram till jul får 2 Petrusbrevet 3:10-18 vara min julkalenders första text:
Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Därför skall ni, mina kära, medan ni väntar på detta, göra allt ni kan för att Gud skall finna att ni lever i frid, rena och oförvitliga. Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. […]
Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet. Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.
Betlehem sov när Jesus föddes. Eller festade. De var inte redo. Så som Bibeln berättar var det de enkla herdarna som märkte att något var på gång. De som satt uppe på natten kring sina eldar och vaktade sina får. De som tog sig tid till reflektion. De som levde det sakta livet. De jäktade inte. De hade bara det de absolut behövde. De levde inte i lyx. De var redo.
Jerusalem sov när Jesus tillfångatogs och korsfästes. Eller festade. De sov bundna i traditioner, fast i auktoritetsdyrkan, obenägna att ge upp slaktoffer. De var inte redo.
Hur är det med oss, idag?
Prästen SG Lundmark sa i söndagens predikan i småländska Gamleby att man i skyltfönster och villafönster inte ser att Jesus snart ska födas. Där ser man en väntan inför egennjutning. I kyrkan har advent däremot en annan mening, där väntar man på Jesusbarnets födelse i våra hjärtan.
Ja, men gör vi verkligen det? Kommer vi kristna ihåg ”the reason for the season” bland tomtar, julskinka och vinglögg? Är vi redo att, som prästen sa, låta Jesusbarnet födas i våra hjärtan? Vad skulle hända om Jesus återkom ridandes på avgasmolnen denna jul? Skulle vi välkomna Honom med öppna armar och öppna hjärtan, redo för de radikala förändringar i våra liv det skulle innebära? Och tycker vi att vi är redo för den stunden att komma, varför lever vi inte så nu då?
Låter vi Herrens kärlek fylla hela jorden, Han som älskar rätt och rättfärdighet (Psaltaren 33:5)? Väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (Petrus)? Har vi ett hjärta som brinner för hela skapelsen: människor, djur och natur (Isak Syriern)? Vill vi överhuvudtaget ha det? Eller vänder vi oss hellre om i sängen, smackar sömnigt med munnen och sover vidare, med förhoppningen någonstans djupt inne om att Jesus nog inte kommer tillbaka i min livstid?
”While You Were Sleeping”
Oh little town of Bethlehem
Looks like another silent night
Above your deep and dreamless sleep
A giant star lights up the sky
And while you’re lying in the dark
There shines an everlasting light
For the King has left His throne
And is sleeping in a manger tonight
Oh Bethlehem, what you have missed while you were sleeping
For God became a man
And stepped into your world today
Oh Bethlehem, you will go down in history
As a city with no room for its King
While you were sleeping
While you were sleeping
Oh little town of Jerusalem
Looks like another silent night
The Father gave His only Son
The Way, the Truth, the Life had come
But there was no room for Him in the world He came to save
Jerusalem, what you have missed while you were sleeping
The Savior of the world is dying on your cross today
Jerusalem, you will go down in history
As a city with no room for its King
While you were sleeping
While you were sleeping
United States of America
Looks like another silent night
As we’re sung to sleep by philosophies
That save the trees and kill the children
And while we’re lying in the dark
There’s a shout heard ‘cross the eastern sky
For the Bridegroom has returned
And has carried His bride away in the night
America, what will we miss while we are sleeping?
Will Jesus come again
And leave us slumbering where we lay?
America, will we go down in history
As a nation with no room for its King?
Will we be sleeping?
Will we be sleeping?
På filmsamtal efter visning av filmen IDA på Fyrisbio ikväll, i St. Lukas regi. Skriver ner några tankar utan att röja för mycket. Har du möjlighet, se den! (jag ska försöka skaffa dvd sen)
Trivia: IDA är en film som klarar Bechdel testet (googla det) och är nominerad till Oscar sa ngn.
IDA. Hon är oskuldsfull. Otroligt söt i sitt novisdok tycker jag. Med bottenlösa ögon. Och så lågmäld och ärbar.
Vi fick frågor att tänka på:
Vad tar filmen ställning mot? Mitt svar: Dekadens. våldet som bryter ned. Att låta sig brytas ned.
För? Välgrundade beslut. Gud.
Vad grips jag av? Hennes styrka i oskuldsfullheten.
Bästa scen? När hon frågar mannen: Vad ska vi göra sen då (efter vi gift oss, fått barn, villa, hund), sen då (efter vi levt livet), sen då…?
Efter 1 timme 20 minuter svartvit film i icke-widescreenformat:
Föga förvånande är mina mobilanteckningar ganska annorlunda än det som tas upp i samtalet efter.
Att det handlade om antisemitism hade jag knappt registrerat.
De tycker filmen lämnar mycket öppet för tolkning. Jag ser budskapet glasklart.
De tycker hon söker den lätta vägen ut, precis som sin alkoholiserade självmördande moster fast på ett annat sätt. Jag och ett par andra kvinnor (en ung, en pensionerad präst från St. Maria Stenhagen) försöker säga att det inte är lätt att gå i kloster. Det svåraste beslutet man kan ta. Att hon väljer meningsfullhet istället för meningslöshet. Inte flyr problemen.
De ser en ung kvinnas längtan till klostret som tragiskt. Jag längtar med henne.
Men det är ändå givande att diskutera på detta sätt.
Psykologens tar upp: Hur kan man mörda sina grannar? Varför?
Hon säger: Samma etikettering vi gör med nunnan ”hon är nunna, inte människa” gjorde, i mkt större skala, att folk mördade avhumaniserade etiketterade ”judar”. Hon ställer frågan: Kan vi mörda våra grannar? Tystnad…
Då tänker jag på det jag läst nyligen: att systematiskt kalla någon för tiggare avhumaniserar. Vad gör vi med romerna på Uppsalas gator när de blir för mkt ”tiggare” och för lite ”människor”?