Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
Serien med julreflektioner kring Hobbit fortsätter imorn. Ikväll finns inte ork för mer än en sång. Dock en som är full av otroligt vackert hopp (men kanske inte historicitet…):
It was not a silent night
There was blood on the ground
You could hear a woman cry
In the alleyways that night
On the streets of David’s town
And the stable was not clean
And the cobblestones were cold And little Mary full of grace With the tears upon her face Had no mother’s hand to hold
It was a labor of pain
It was a cold sky above
But for the girl on the ground in the dark
With every beat of her beautiful heart
It was a labor of love
Noble Joseph at her side
Callused hands and weary eyes
There were no midwives to be found
On the streets of David’s town
In the middle of the night
So he held her and he prayed
Shafts of moonlight on his face
For the baby in her womb He was the maker of the moon He was the author of the faith That could make the mountains move
It was a labor of pain
It was a cold sky above But for the girl on the ground in the dark With every beat of her beautiful heart It was a labor of love
For little Mary full of grace
With the tears upon her face
It was a labor of love
It was not a silent night
On the streets of David’s town
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
Igårkväll var jag på bio och såg Hobbit 3: Femhäraslaget. Tänkte medans jag traskade hemåt vad sensmoralen är i Hobbitberättelsen.Jag ska göra ett försök till en julig tolkning (utan att spoila för mkt)… Jag kommer dock får göra den i delar, så detta får bli del 2 och handla om rikedom.
Jesus föds i all enkelhet till en enkel flicka från en enkel by och får en enkel snickare till jordisk fosterfar. Detta med enkelheten och förnöjsamheten i det görs kanske aningen narr av i Hobbitfilmerna. Bilbo som lite larvigt lever det goda men ganska enkla livet i Säckegränd, människorna i sjöstaden vars enkelhet är synonymt med smutsighet. Gobblins och orcher och troll lever väldigt enkelt, utan någon som helst lyx, medan alver och dvärgar lever (eller strävar efter att leva) i rikedom. Men den viktigaste sensemoralen i Hobbit, som jag ser det, är att pengar gör en sjuk. De som lever i överflöd får nästan per automatik ett slags habegär till det de äger, vilket gör dem till själviska svin rent ut sagt. Man ser det kanske klarast i Thorins ”draksjuka” där hans personlighet förändras något otroligt och alla hans sämre sidor tar över. Men även andras girighet gör dem okänsliga för att människoliv står på spel. Så även idag då vår ”västerlänska standard” tvingar 80 % av världens befolkning att leva i mer eller mindre misär. Mörkret vinner helt enkelt.
Under min uppväxt i Indien fick jag lära mig att motsvarande satan fått tillåtelse att vistas där köttätande, otukt, pengaspel och droger fanns, men att hans högsäte är i guld. Jag kan inte nu bevisa med referenser att detta står i Bibeln, men så som jag uppfattar det är det ingen kristen-motstridande tanke. ”Ve er som är rika…” (Luk 6:24 och följande) och ”det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” (Matteus 19:24, Mark 10:25, Luk 18:25). Osv, osv.
En annan aspekt av att Jesus kom till de fattiga är att för att vara med dem måste Han sänka sig till deras nivå. De rika kan buga sig, som de ”tre kungarna”, men för de fattiga skulle Jesus vara onåbar om Han kommit som rik. Så är det även för oss kristna om vi ska vandra i Hans fotspår. Vi måste leva enkelt, böja oss ned, så att vi kan tala med dem som krälar i stoftet, dem som Jesus och Gud älskar: den fattige, den orättvist behandlade, den förföljde, den arbetslöse, den hatade invandarren, den ensamma änkan, det övergivna barnet, den utnyttjade kvinnan, de torterade djuren. De för vilka Jesus föddes i ett stall…
O Come All Ye Faithful
Joyful and triumphant,
O come ye, O come ye to Bethlehem.
Come and behold Him,
Born the King of Angels;
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
Christ the Lord.
O Sing, choirs of angels,
Sing in exultation,
Sing all that hear in heaven God’s holy word.
Give to our Father glory in the Highest;
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
Christ the Lord.
All Hail! Lord, we greet Thee,
Born this happy morning,
O Jesus! for evermore be Thy name adored.
Word of the Father, now in flesh appearing;
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him,
Christ the Lord.
…
Mer reflektioner följer, så håll utkik de närmaste dagarna.
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
Efter min retreat åkte jag raka vägen hem till Kollektivet Gandhi för att adventsmysa med andra Vildåsnor från Sthlms- och Uppsalatrakten. Härligare människor får man leta efter!
En sak vi pratade om var beskyllningen vi kristna vegetarianer ibland får att vara gnostiker. Gnostikerna var tidiga kristna som sägs vara inspirerade av grekisk och österländsk mystik att se kroppen och det jordiska som onda saker och därav inte så viktiga. Det fanns två varianter av gnostiker: hedonister och asketer. Hedonister tycker allt är ok för det som verkligen betyder ngt är vad man har i hjärtat, asketer tycker vi ska koncentrera oss så mycket på det inre livet att vi helt ger upp det yttre. Båda går i diken.
Det finns två block. Antingen nedvärderar man djuren eller så gör man det inte. Bland de som nedvärderar finns gnostikerna. OCH dagens kristna köttätare. De första åt inte djur för att de ansåg dem vara låga. De senare äter djur för att de anser dem vara låga. Bland de som inte nedvärderar djuren står vi.
Vi vill snarare att djuren ska få den höga position som Gud ämnade dem till i det långa evighetsloppet: Att vara människans vänner.
Who do you call gnostic?
…
Idag får ni ingen julsång, men en annan, nyutkommen sång om att jorden är helig när Gud är helig.
All The Earth Is Holy Ground
All the earth is holy ground
All the earth is holy ground
Every single breath
Every single sound
I can feel You with me now
All the earth is holy ground
All the earth is holy ground
I don’t believe in secular things
Just a world waiting to be redeemed
I was lost but I was found
Now all the earth is holy groundWherever I go
I see light, I see Your light
Wherever I go
The sacred’s inside of the sacred inside
Oh, what a mystery
Your life and breath alive inside of me
Unworthy to be Your son
But somehow You reached down
And made me Your own
Your mercy has remade
This house I burned down to the grave
Your spirit filled my lungs
Now wherever I go
I bring the kingdom come
Let my song resound
All the earth is holy ground
Holy ground
All the earth is holy ground
All the earth is holy ground
Wherever I go
I see light, I see Your light
Wherever I go
There’s sacred inside
Du har säkert hört kristna be förböner för jorden och miljön i kyrkan.
I lördags bads på stiftsgruppsretreatens lunchbön ”Herre, vi ber för vår sargade jord”, i mässan kvällen innan bads något liknande, de flesta kristna ber nog Fader vår varje dag och säger ”Tillkomme Ditt rike” eller ”Låt Ditt rike komma” (beroende på vilken översättning man ber).
I lördags gjorde detta mig så frustrerad och rentav arg. Här sitter man och ber för en sargad jord, jag antar att man menar att man vill att Gud ska göra den mindre sargad. Sen går man till lunchen och smäller i sig mat som SARGAR JORDEN. Som spridit ut gifter, övergött sjöar, dödat småfåglar, utfiskat haven, misshandlat kor och grisar och höns, gett människor cancer och andra konstiga åkommor, bränt regnskogar, tömt livsnödvändiga brunnar. Tror ni Gud gör allt bra bara så där, så vi kan fortsätta sarga jorden?
Sen sjöng vi en lokalskriven bordsbön som bland annat talade om den fröjd som det ger när brödet delas lika. Men inte ens inom Sverige vill man dela med sig, för att inte tala om till andra människor på andra kontinenter. De får ingen del av vår rikedom, snarare tycker vi att vi är snälla mot dem när vi ger dem svältlön. Annars skulle de ju inte få någon lön alls. Och plötsligt tycker Kristdemokraterna att man ska ta hänsyn till SD.
:.(
Sen läste jag i boken ”Om du vill gå på vatten, måste du ta dig ur båten”, av John Ortberg, som var min retreatläsning (mer om det kommer), om en man som bad för Kenya pga ett vad på 500 dollar (!) med sin pastor, och till slut, utan att han gjort så mkt mer än bett och hängt med på det som han leddes till, både gav en massa föräldralösa barn medicin och gjorde så att politiska fångar befriades och landet fick en bättre regering. Ortbergs utmaning till mig var: Vad vill du be om?
Så jag har bestämt mig för att varje dag, fram till nästa 2:a advent, alltså i ett år, be för att de kristna i Sverige ska få vilja, kraft och möjlighet att omsätta sina böner för världen i handling. Jag tror att denna handling delvis innebär att äta ekologiskt och vegetariskt och att göra av med så lite, pengar och resurser osv, som möjligt för egen del.
…
Vi väljer ekologiskt för att vi ser jorden som helig, för Han som skapat den är helig.
Vi väljer vegetariskt för att vi ser kärleken, icke-våldet och alla Guds kännande individer som heliga, för Han som skapat dem är helig.
Vi försöker leva i enkelhet och gemenskap för att vi ser alla människor som heliga, Guds avbilder, för att Han som skapat dem är helig.
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
I dagens julkalender fortsätter förra söndagens tema: Herren kommer. För övrigt är nedan den näst bästa julsången (som jag även brukar sjunga till påsk). Tycker jag. Läs gärna hela texten, den är längre än vad som står i vanliga psalmböcker, och längre än vad hon sjunger på videon.
Bered en väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Gör dina portar vida för Herrens härlighet. Se, folken kring dig bida att nå din salighet. Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd, Giv akt, det helga riket ej är av denna värld, Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde, dess spira är ej mer. Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Raden ” Se, folken kring dig bida att nå din salighet” fångar min uppmärksamhet eftersom den rimmar med en vers jag funderat på mycket den senaste tiden (2 Petrusbrevet 3:9): ” Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” Man skulle kunna tänka att det är kring Jesus folken bidar att nå Hans salighet. Men resten av sången är skriven med Jesus som tredjeperson. Det måste alltså vara så att folken väntar på att just jag, just du, ska nå vår salighet. Och på det väntar också, om vi ska tro Petrus, Gud.
Vad ska vi då göra för att bereda väg för Herren, som Petrus skriver (2 Petrusbrevet 3:12) påskynda Hans ankomst? ”Berg, sjunken, djup, stån opp.” De som är som berg: de rika, de stolta, de duktiga, de lyckade, de styrande; de ska sjunka. Och de som är som dalar: de fattiga, de håglösa, de sjuka, de misslyckade, des om erkänner sig blinda; de ska stå upp. Alla klyftor ska utjämnas och ingen ska vara förmer eller viktigare eller mera värd än någon annan utan vi är alla varandras bröder och systrar med lika rättigheter och lika möjligheter. För Jesus har kommit för ”att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” (Lukasevangeliet 4:18-19). Det känns ju rätt avlägset, kanske särskilt just idag då stor del av riksdagen bråkar mot de som faktiskt vill försöka göra Sverige en mer broderlig och Gudsrikeslik stat, både för medborgaren och invandraren (jag vet att alla som läser detta kanske inte håller med om att det är de de rödgröna och vänstern gör, men då har ni fel 😉 men jag kan tänka mig att ”agree to disagree”, så länge ni inte röstar ner vår budget).
”Giv akt, det helga riket ej är av denna värld.” En kär vän som tåligt väntar Herrens ankomst och försöker leva därefter utbrast idag i frustration över kyrkans och människors förfall: ”Kan inte jorden bara gå under snart!” När Jesus kommer tillbaka ska det som en gång var inte mera finnas, men det händer inte, för ska en ny jord och en ny himmel komma, måste det finnas invånare till dem. Om inte alla människor (eller hur många nöjer sig Gud med?) omvänder sig och börjar leva i Hans Rike kommer det inte kunna etableras på jorden.
Men Gud Rike kom redan när Jesus föddes som ett värnlöst barn den där första julen. Därav uttrycket ”redan nu, men ändå inte”. Redan under Jesu livstid började Guds Rike synas här. Det gamla vände Han på ända: krig, djuroffer, tempelkult, hierarki. Inte helt, dock. ”Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar.” Må vi alla mer och mer bidra till att Kristi Rike, Guds Rike, som inte är av denna världen, förklaras mer och mer här i denna världen. Så att allt som en gång var, som introducerats av denna världens härskare satan, trängs undan av godhet, frihet, fred och frid tills ”Kring jordens länder alla […] denna lovsång skalla: Välsignad vare han som kom i Herrens namn.”
Intro: Som en advents”fasta” ska jag göra en egen julkalender. Jag publicerar en julsång med en liten betraktelse varje kväll fram till jul.
Så här i den fasta som för många kristna innebär att de äter så gott som veganskt fram till jul får 2 Petrusbrevet 3:10-18 vara min julkalenders första text:
Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Därför skall ni, mina kära, medan ni väntar på detta, göra allt ni kan för att Gud skall finna att ni lever i frid, rena och oförvitliga. Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. […]
Ni, mina kära, som fått veta detta, skall vara på er vakt, så att ni inte dras med i de ogudaktigas villfarelse och förlorar fotfästet. Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.
Betlehem sov när Jesus föddes. Eller festade. De var inte redo. Så som Bibeln berättar var det de enkla herdarna som märkte att något var på gång. De som satt uppe på natten kring sina eldar och vaktade sina får. De som tog sig tid till reflektion. De som levde det sakta livet. De jäktade inte. De hade bara det de absolut behövde. De levde inte i lyx. De var redo.
Jerusalem sov när Jesus tillfångatogs och korsfästes. Eller festade. De sov bundna i traditioner, fast i auktoritetsdyrkan, obenägna att ge upp slaktoffer. De var inte redo.
Hur är det med oss, idag?
Prästen SG Lundmark sa i söndagens predikan i småländska Gamleby att man i skyltfönster och villafönster inte ser att Jesus snart ska födas. Där ser man en väntan inför egennjutning. I kyrkan har advent däremot en annan mening, där väntar man på Jesusbarnets födelse i våra hjärtan.
Ja, men gör vi verkligen det? Kommer vi kristna ihåg ”the reason for the season” bland tomtar, julskinka och vinglögg? Är vi redo att, som prästen sa, låta Jesusbarnet födas i våra hjärtan? Vad skulle hända om Jesus återkom ridandes på avgasmolnen denna jul? Skulle vi välkomna Honom med öppna armar och öppna hjärtan, redo för de radikala förändringar i våra liv det skulle innebära? Och tycker vi att vi är redo för den stunden att komma, varför lever vi inte så nu då?
Låter vi Herrens kärlek fylla hela jorden, Han som älskar rätt och rättfärdighet (Psaltaren 33:5)? Väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (Petrus)? Har vi ett hjärta som brinner för hela skapelsen: människor, djur och natur (Isak Syriern)? Vill vi överhuvudtaget ha det? Eller vänder vi oss hellre om i sängen, smackar sömnigt med munnen och sover vidare, med förhoppningen någonstans djupt inne om att Jesus nog inte kommer tillbaka i min livstid?
”While You Were Sleeping”
Oh little town of Bethlehem
Looks like another silent night
Above your deep and dreamless sleep
A giant star lights up the sky
And while you’re lying in the dark
There shines an everlasting light
For the King has left His throne
And is sleeping in a manger tonight
Oh Bethlehem, what you have missed while you were sleeping
For God became a man
And stepped into your world today
Oh Bethlehem, you will go down in history
As a city with no room for its King
While you were sleeping
While you were sleeping
Oh little town of Jerusalem
Looks like another silent night
The Father gave His only Son
The Way, the Truth, the Life had come
But there was no room for Him in the world He came to save
Jerusalem, what you have missed while you were sleeping
The Savior of the world is dying on your cross today
Jerusalem, you will go down in history
As a city with no room for its King
While you were sleeping
While you were sleeping
United States of America
Looks like another silent night
As we’re sung to sleep by philosophies
That save the trees and kill the children
And while we’re lying in the dark
There’s a shout heard ‘cross the eastern sky
For the Bridegroom has returned
And has carried His bride away in the night
America, what will we miss while we are sleeping?
Will Jesus come again
And leave us slumbering where we lay?
America, will we go down in history
As a nation with no room for its King?
Will we be sleeping?
Will we be sleeping?