Ett heligt moment22

En predikan för 3:e söndagen efter Trettondagen – Jesus skapar tro. Texterna https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoaret/bibeltexter?id=85

Herre öppna min mun till ditt lov, så vill jag förkunna din ära.

Evangeliet är kraften, tron är mottagandet – så stod det i en bok jag brukar titta i inför predikoförberedelserna.

Jesus skapar tro är dagens tema. Varför helar Jesus sjukdomar? Målet är att vi ska se mer av Guds härlighet, och när vi ser mer av Guds härlighet får vi tro. Det är ett positivt moment22, en klassik vad-kommer-först-hönan-eller-ägget. Genom tro till tro kallar Paulus det i dagens läsning.

bilder.akademibokhandeln.se/images_akb/97891867...

Den (troligen romerska) officeren har öppnat sig för tron genom att höra talas om, kanske själv lyssnat på, Jesus. Han har insett Jesu makt för att han själv är en man med makt. Han har insett Jesu kraft för att han hört talas om vad Jesus gjort. Han har funderat och kommit till slutsatsen att Jesus nog kan göra nästan vad som helst. Vad är tro om inte detta? Han lämnar sin bekvämlighetszon, tar ett språng, öppnar sig, och tar emot kraften…

Och till honom sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.”

I episteltexten från Romarbrevet skriver Paulus de ord som kanske är de mest citerade i de lutherska kyrkorna. ”Den rättfärdige skall leva genom tron.” Rättfärdig betyder att man är färdig i rätten – frikänd. Senare i romarbrevet förklarar Paulus lite mer: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud.” Vi kan inte göra oss själva rättfärdiga genom våra egna handlingar. Även om vi till punkt och pricka följer universums lagar, de lagar som Gud lagt ned för människorna, eller de lagar vi i samhället har skapat, eller PK-lagen, eller någon annan lag, så kommer vi aldrig kunna göra det perfekt. Och även om vi lyckas göra det perfekt, vad gör det i evigheten? Ingenting faktiskt. För även om vi lever perfekta liv kommer vi att synda. Även om vi lever perfekta liv kommer vi att dö. För vi förblir under det Paulus kallar syndens och dödens lag. Människans köttsliga natur. Det går inte att inte synda – för om vi väljer att göra en bra sak här i denna världen, kommer det alltid att finnas baksidor – något annat vi inte kan göra, någon konsekvens långt borta som vi inte medvetet kan rå för. Vi kan inte leva perfekta liv.

Men! ”den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Detta är den stora kraften, evangeliet. Att Kristus befriar oss från döden. Redan under sitt jordeliv gjorde han det för dom han mötte, och med sin frivilliga död på korset tog han med sig all död ned i dödsriket – han liksom dödade döden – och vann seger för var och en som tar emot hans undergörande kraft i sitt liv.

Evangeliet, det glada budskapet, är kraften, tron är mottagandet. Den rättfärdige – alltså den som tar emot Jesu kraft – skall leva – för evigt – genom tron.

Genom tro finns evigt liv. Men även att tro är inget vi kan göra på egen hand. Vi kan inte göra oss själva till troende människor. Snarare är det så att när vi försöker bli rättfärdig på egen hand är det dömt att misslyckas. Förhäver vi oss får vi inte vara med. Vi kan lyssna och fundera, som officeren i dagens evangelium, men tron hänger på Jesu kraft – det är det som är evangeliet. Lilla trötta jag behöver inte bära upp min egen existens. Jag behöver inte hålla huvudet över vattenytan när mörkrets vidunder drar mig nedåt djupet. Jag behöver inte stå rakt upp i stormen. Jag behöver inte låtsas vara tuff, stark, perfekt.

Jag kan vända mig till Guds hus, om det så är kyrkobyggnaden, Bibeln, eller inåt i mitt eget hjärta, och tas emot som ett älskat efterlängtat barn i Guds famn.

_20190111_141735

Som det stod i psaltarpsalmen jag inledde gudstjänsten med ”Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.”

Men för att tas emot måste jag våga ta emot, jag måste våga hoppas på famnen, lita på famnen. Vi kan göra det för att vi lyssnat och studerat och förstått att det är så vi måste göra. Men vi människor är i stort och smått, ja ända ned på cellnivå, och än längre, beroendevarelser. Vi är beroende av tröst, försoning, famntag, glädje. Varför? För att Gud har skapat oss så. Så låt oss då hörsamma aposteln Johannes ord i 1 Joh 4:19 ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” I slutändan öppnar vi oss för kraften, i slutändan tror vi, för att Gud redan lagt ned trons frö i våra hjärtan, Gud har byggt in beroendet som bara Gud själv kan uppfylla, i varje cell och atom, ja in i vår självaste existens.

Snart är det vår. Snart är det dags att pilla ned de första fröna i jorden och vänta på att de ska väckas till liv och komma ur sina skal. Det är solen, värmen, vattnet, tiden, som väcker dom. Så gör Jesus med oss. Han väcker den längtan, det frö av tro som finns i våra hjärtan, han ger det näring och skapar på så sätt en vacker planta av tro som ger frukt till Guds ära.

Så i denna tid… våren kommer snart… kanske blir livet som vanligt igen snart… vi får vila i vår väntan.

Vi kan se fram emot normaliteten, men vad jag tror vi verkligen behöver är en förundran och längtan, som överträffar vinterns och pandemins leda. Vi behöver något att se fram emot som är så mycket mer än det som alltid har varit. För vill vi verkligen att livet ska bli som vanligt? Eller vill vi komma ur pandemin med ökade insikter? Med vishet? Till ett helare liv? Till blomstrande tro?

Jag påminner: målet är att vi ska se mer av Guds härlighet, så att vårt livsmod stärks. Det ska ge styrka åt vår kärlek. ”Om du älskar alla ting kommer du bli varse Guds hemlighet i tingen.” (Dostojevskij) Du kommer se Guds härlighet. Moment22. Omöjligt. Men för Gud är allt möjligt.

För officeren vaknade tron, öppnade sig fröet, genom att han hörde om Jesu kraft och funderade och tog emot. En annan väcks och öppnas av Guds härlighet genom solens strålar efter månader under molntäcket. För en tredje genom ett fantastiskt musikstycke och för en fjärde genom naturvetenskapens efterforskningar.

När vi på så, ett eller annat, sätt får våra ögon öppnade för Guds härlighet, kan vi vara mottagliga för kraften. Då är vi troende. Evangeliet, det glada budskapet, är att kraften finns tillgänglig. Det hänger inte på oss, på vår kraft, på vår förmåga, utan ges som en gåva. ”Det är […] Guds kraft som räddar var och en som tror.”

Och tron ligger i mottagandet.

Psalmer:

205 Vila i din väntan

210 Jag lyfter ögat mot himmelen

217 Gud för dig är allting klart

253 O giv oss Herre av den tro

En grumlig källa

En predikan för 2:a söndagen efter Trettondagen – Livets källa. Texterna https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoaret/bibeltexter?id=91

Någonstans inom oss vet vi att något inte står rätt till. Vår inre sjö är grumlig. Vi ser inte vår egen botten, vi kan inte hitta vår innersta identitet…. Något fattas oss. Något har tagit slut….

När Gud skapade världen, sa han ”Låt oss skapa människan till vår avbild, som är lika oss.” Människorna har sedan lagt mycket tid på att fundera, och debattera, vad i människan som är just avbilden.

Man har tex försökt utröna vad avbilden är genom att jämföra människan med djuren – vad är det djuren har som inte människan har? Olika människor har i olika tider landat på bland andra att makten särskiljer människan, eller förnuftet, eller medkänslan, eller framtidsuppfattningen – att vi kan planera, eller förmågan att förstå och ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar, eller att vi kan skapa och förstöra, eller att det rentav handlar om en medvetenhet om sin egen existens – att vi funderar på vad det är att vara Guds avbild skulle kunna vara just avbilden. Att den mänskliga kroppen skulle vara Guds avbild är det dock inte så många som sagt. Men grejen är att vartefter forskningen om djur avancerat så har många av de här sakerna som förr trots vara specifikt mänskliga upptäckts hos djuren också – Så om djuren inte också är Guds avbild på några sätt så är det svårt att säga vad i människan som är det.

Det finns också så mycket i en människa som inte tycks ha något med Guds avbild att göra. Borde inte att vara Guds avbild göra oss ”bättre” än djuren tex, som ju inte sägs vara Guds avbild? Men ofta beter vi oss sämre mot varandra. Det är tex inget djur som lyckats utrota nästan alla vilda djur i världen eller satt planeten på randen av katastrof.

När Gud säger ”Låt oss” är det debatterat vad han menar. Pratar han i kungligt språk och benämner sig själv i pluralis majestaticus? Syftar han på änglarna? Eller är det hela treenigheten som avbildas i människan? Vi kan inte veta helt säkert, ”när det gäller det Oändligt stora är både du och jag synnerligen okunniga” (Lönnebo), men det lutar åt det sista. Treenig Gud – Fader, Son och Helig Ande, avbildas i människans själ, kropp och ande. En i tre, tre i en, oskiljaktiga men utan sammanblandning.

Människans tidiga existens verkade vara mer ren – eller vad man ska kalla det – vi var inte sämre än djuren. De destruktiva krafterna hade inte börjat verka i oss. Men så vände vi oss bort från Gud och den nedåtgående spiralen var i rullning. Det ansvar vi fått att vattna och skydda jorden blev till makt och begär. Den gudsbild vi skulle visa med vårt väsen blev grumlig. Som i en gåtfull spegelbild. Den värld som kunde få oss att stämma upp i jubelsång till Guds ära gav oss tistlar och törnen till svar på vårt maktutövande och tillslut såg vi den inte som mer än ett medel för att nå ett mål – vår egen självförstoring. Så gott som borta är avbildens likhet med det avbildade.

Men Gud hade en plan.

Paulus kallar det i brevet ” det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden”.

Guds plan var redan från början att tusentals år senare presentera originalet. Gud i egen hög person. Inte som när Mose fick gömma sig och bara se Gud bakifrån. Inte som när han talade genom profeterna. Inte som han visar sig i naturens under. Utan mitt ibland oss – påtaglig, konkret, mänsklig, dödlig…

Gud bli människa, dör som människa, uppstår i härlighet – så blir mänskligheten fulländad, skapelsen sammanfattad. I honom är cirkeln sluten. I honom kan vi bli det människan skapades för att vara. I honom kan hela världen bli det den är skapad att vara.

Varken skapelsen eller den troende människan må vara fulländad än – men är på god väg. ”i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill.” Ett sigill – lite som en stämpel – detta är äkta vara, inte nån billig piratkopia. Här finns vår identitet.

Vid ett tillfälle ställer sig Jesus upp och ropar ut över folkmassorna i staden: ”»Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.” (Joh 7:37f)

Någonstans inom oss vet vi att något inte står rätt till. Vår inre sjö är grumlig. Vi ser inte vår egen botten, vi kan inte hitta vår innersta identitet… Något fattas oss. Något har tagit slut….

Archaeologists Believe They've Found Site of Jesus' First Miracle

Brölloppet i Kana står på randen till katastrof. Det finns ingenting mer för människorna att göra. Alla idéer, och kärl, är tomma. Familjens rykte och därmed framtid står på spel. Idag är alkoholens baksidor för stora för att vi skulle se det som ett mirakel att vinet får flöda men vi kan se bilden. Och vi kan tänka ett varv och fråga oss – vad skulle vara det bästa miraklet? Att Jesus gav dom gammal vindruvsjuice eller att han bjöd dom på himmelsk nektar? En älskande Gud kommer oss till mötes när livets verktygslådor är tomma. Och han låter nådens gåvor flöda över, det som aldrig tar slut. Till livets fest är det Gud som bjuder in – och han bjuder på det bästa. Han släcker vår törst ur en livgivande källa som aldrig sinar…

Så fly inte din livstörst. Din längtan. Din ynklighet. Drick istället djupt av anden. Öppna dina händer och ta emot det vatten Jesus vill fylla på i ditt hjärta. Fylla på tills det flödar över. Fylla på med tårar, med regnvatten, med snö, med Guds ord.

Så kan vi alla få levande källor i oss, Gud till pris och ära.

Veckans predikan är inspirerad av två linköpingsbiskopar: +Martin den första (Lönnebo) och +Martin den tredje (Modéus).

Psalmer:

723 När du ser en droppe glittra

67 Som torra marken dricker

246 Här en källa rinner

378 Gud, hos dig är livets källa

73 Vi till ditt altarbord bär fram

236 Guds källa har vatten tillfyllest

Metanoia, Kenosis, Theosis

En predikan för 1:a söndagen efter Trettondagen – Jesu dop. Texterna https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoaret/bibeltexter?id=33

När Jesu lärjungar Jakob och Johannes vill sitta på varsin sida om Jesus i himmelen – vara nära honom – vara hans vänner – nästan hans jämlikar – frågar Jesus dom ”Kan ni döpas med det dop jag döps med?” dom svarar att ja det kan dom. ”Ni vet inte vad ni ber om!” säger han till dom.

Vad är det för dop Jesus döps med?

Först är det omvändelsedopet. I dagens text går han in under den ordning han själv sänt Johannes för att etablera. Ett dop som markerar övergången från ett liv till ett annat. Du stod åt det hållet – nu står du åt det hållet. (Metanoia)

För Jesus markerar det övergången från för människorna okänd till såsmåningom känd över hela världen. Och det förstärks med Guds meddelande – liksom som en duva sänker sig Helig Ande över honom och som ett tordön hörs ”Här är min älskade son.” Fåglar är ganska noggranna med vart de bygger sina bon. Var och en art har sina sätt. Helig Ande har sitt sätt – den fågeln kräver att Gud får plats. Jesu kropp har (föga förvånande eftersom han är Gud själv född som människa) plats för Helig Ande, och det första Helig Ande gör är att driva Jesus ut i öknen.

Öknen som kan vara en bild för paradiset. Där de vilda djuren betjänar Jesus. Där människans människocentrering inte får plats. Där horisonten är öppen. Där det inte finns något mer för människan att göra. Där allt är möjligt.

Där fortgår Jesu dop i prövningen. Där får han slutgiltigt tömma sin vilja och ge total plats för Gud i sitt människoliv. (Kenosis) Sedan kommer han tillbaka, predikar, helar, gör under, möter människor, och tillslut hängs han på ett kors, stiger ned till dödsriket och upp igen i seger över döden.

Det är det dop som Jesus döps med.

Vad var det för dop lärjungarna döps med?

Flera av Jesu lärjungar var redan döpta av Johannes omvändelsedop. (Metanoia) Vi kan väl anta att de andra oxå döptes när de anslöt sig, eftersom det står att även Jesu lärjungar döpte, åt Jesus, där de reste runt.

Efter att Jakob och Johannes intygat att de kan döpas med samma dop som Jesus sänds de och de andra lärjungarna ut i en slags öken – Jesus blir tillfångatagen och dödad – de står där ensamma och förvirrade i en värld som plötsligt blev helt tom. Det finns inget mer för dom att göra. De måste lita på Gud, släppa sin egen vilja och göra plats. (Kenosis)

Så uppstår Jesus, de får se honom, de får vandra med honom igen. Och efter att han tagits upp till himmelen får dom oxå helig Ande, som stiger ned över dom som brinnande lågor, ganska likt fåglar, som bygger sitt bo i dom. plötsligt kunde dom tala alla världens språk, så att flera tusen kom till tro på en dag, så att alla dessa döptes på samma dag, så att alla dessa sedan kunde leva i tro. Hopp och kärlek tillsammans, och föra budskapet vidare till jordens alla hörn. Budskapet att Jesus är Guds älskade son. Att Guds älskade son föddes som människa, dog som människa, och uppstod i härlighet för att därmed ge hela världen frälsning, och möjliggöra vår gudomliggörelse och eviga liv. (Theosis)

Såsmåningom dog de flesta av Jesu lärjungar våldsamma dödar. För världen var inte redo. Världen hade inte plats för Gud att bygga bo. Det är det dop som lärjungarna döptes med.

Så 2000 år senare sitter vi här i Dalhems kyrka idag. Vi är väl alla döpta?

Vad är det för dop vi döps med?

Inte är det väl omvändelsedopet, för om vi döps som barn gör vi inte ett aktivt val att vända oss från det gamla till det nya? Eller? Och inte verkar det vara Andedopet heller för de flesta av oss har nog inte upplevt att fåglar eller eld stiger ned i oss… Eller kan Andedop visa sig på annat sätt?

Kan vi ens se skillnad på de som är döpta och dom som inte är det? Jag vet inte. Jag tror inte att vi kan vara så kategoriska.

När jag döper barn brukar jag säga att de i dopet får en större familj i församlingen, att de i dopet blir upptagna som Guds barn lite som att man får sina föräldrars efternamn och blir upptagen i släkten när man registreras hos skatteverket. Det är en väldigt enkel bild som innehåller något mkt djupare.

När vi döper våra barn är det den största gåva vi kan ge barnet för då börjar vi en process att göra plats för Gud i deras hjärta. Den processen fortgår när vi ber för barnen under deras prövningar. Dom får själva chans att lära sig vara delaktiga i processen när de tex bjuds in till barngrupper och konfirmation, och varje dag har varje människa möjlighet att göra plats för himmelens fågel, Helig Ande, att bygga bo i sitt hjärta.

Som Luther skrev – att ta tillvara på sitt dop är att varje dag leva i sitt dop. Det är en process. Ett jasägande. En trosbekännelse. Att som i psalmen ”dricka liv som trädet rotat i en fruktbar jord”. Dopet är ett mysterium.

Det finns ett talesätt jag fascineras av ”Du kan inte hindra fåglarna att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.” När jag googlar på det tillskrivs det både Luther, sägs vara gammalt kinesiskt, och någon påstår att det är svenskt. Hursom. Gud gör sitt med världen oberoende om du vill det eller inte. Men till vårt hjärta kan han bara komma om vi ger honom tillåtelse. Bereder plats.

Då kan han verka i våra hjärtan. Då kan Jesu dop bli en verklighet inom oss, hans död och uppståndelse föra oss till gudomliggörelse, och evigt liv. (Theosis)

Vi sitter i en stunds tystnad, och tänk gärna på – vad finns det för plats för Gud i ditt hjärta? Bjud gärna in honom där.

Psalmer 28 – Så älskade Gud världen all, 386 Upp ur djupa vilda vatten, 39 Jesus från Nasaret går här fram, 8 Lova vill jag Herran Herran

Om frihet, lögn och sanning

Predikan i Askeryd och sedan i Frinnaryd. 12e söndagen efter Trefaldighet. Läs veckans texter här.

En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.” Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Lukasevangeliet kapitel 13, vers 10-17

Jesus kom till jorden för att säga och visa att du är fri.

Du är fri att räta på dig, att stå upp som människa. våga. vara. den. du. är. ÄMNAD att vara.

Det kan vara väldigt svårt att veta vem en är ämnad att vara. Det kan ta ett helt liv. Men tillsammans med Jesus, att lyssna till Jesus, att vara stilla och höra Guds röst, får en ofta ganska mycket hjälp att bli den en ska bli. Fri.

Vi tänker ofta att frihet är att få göra precis vad vi vill. Undantagslöst. Det har varit världens ideal i flera hundra år nu. Kravlöst, gränslöst, fria att följa våra begär, med ständig tillväxt. Den som tar sig mest friheter anses vara coolast i ungdomsgänget, den som roffar åt sig mest blir populärast, andra ser upp till dom eller är iaf avundsjuka på dom. Vi tror att om vi bara blir lite mer lössläppta, får lite mer pengar, blir lite mer populära, kan vi bli lyckligare. Det är en livslögn.

Och kanske tror vi till och med att det är den friheten Kristus ger. Att Kristus ger dig frihet att vara rik, frihet att roffa åt dig, frihet att göra vad du vill. Vara hur du vill. Det är lögn.

Kristus ger dig frihet att våga vara den du är. Den Gud skapade dig till. Och det handlar inte om hårfärg eller klädstil eller åsikter eller sexualitet eller politik. Det går mkt djupare än mänskliga konstruktioner och relationer. Gud har egentligen skapat dig komplett och vacker. Precis som du ska vara.

Men varför är vi då inte lyckliga? Varför fattas oss så mkt? Varför är världen en våldsam plats? Varför behövs en klimatvecka här i Jönköpings län för att påminna oss om att vi håller på att förgöra vårt eget hem, planeten jorden?

Jag tror dagens texter kan ge svar på dessa frågor:

Paulus skriver att skapelsen väntar otåligt på att Guds söner och döttrar ska uppenbaras. Att vi behöver komma ur tomhetens välde. Och Jesus säger att satan hade hållit den sjuka kvinnan bunden. På ett annat ställe säger Jesus att denna världens härskare, lögnens fader, satan, för en tid getts makt över oss. Men bara för en tid. Bara på ytan. Inom oss är vi Guds barn, skriver Paulus, och hela skapelsen väntar på att vi ska komma ut som det.

Varför väntar hela skapelsen på det?

Jo, för Guds barn är glada och lyckliga, och är omsorgsfulla om Guds skapelse. När vi är den vi är ämnad att vara vårdar vi skapelsen, våra liv och varandra. Bundna i synden gör vi det vi inte egentligen vill. Ingen vill förstöra, egentligen. Ingen vill utnyttja, egentligen. Ingen vill leva på andras bekostnad, egentligen. Det är inte frihet att döda, att vara orättvis, att roffa åt sig, att förstöra. Det är den största bundenhet en kan tänka sig. Bundenhet under synden. Destruktiviteten. Lögnen.

När Jesus säger till kvinnan att hon är fri, använder författaren Lukas ord som betyder separerad, likt när en kvinna äntligen fått skilja sig från en våldsam förtryckande man. Jesus talade inte grekiska som evangeliet är skrivet på, men detta ordet förekommer bara här på detta sätt, så jag tror vi kan dra slutsatsen att det är en bra översättning av vad Jesus verkligen sa. Vi är också bundna, i tanke, handling, kropp, sitter vi fast här, i mänskliga konstruktioner och relationer, sociala och biologiska arv, och våra egna begär. Detta vill Jesus befria oss från. Detta behöver vi avsäga oss. Livslögnen.

I dopet frågade prästen förr i tiden (och fortfarande i många samfund) dopkandidaten eller föräldrarna om de var villiga att försaka djävulen i sitt liv. Idag har det mjukats upp till att prästen i befrielsebönen ber ”befria NN från mörkrets makt”. Meningen är densamma. Vi bör försaka mörkrets makter. Lögnen.

Och inte bara på söndagen. Utan alla dagar i veckan. Som Jesus säger här i texten. Det finns inte vissa dagar för detta. Jesus vill göra oss hela alla dagar.

Hur försakar vi mörkrets makter? Hur blir vi så fria vi egentligen är? Jag fick en bok av en kär vän häromdagen som har ett kapitel om det, där står det ungefär såhär:

Det är ofta lättare att bejaka lögn än sanning. Enklare. En lögn följs av en annan och sen en annan. Det ger liksom sig självt. Vi bombarderas ständigt av lögner. Lögnen att vi behöver saker, pengar, status, njutning, för att vara lyckliga och fria. Hjärntvättade att tro att det är vägen. Bara sanningen hjälper.

För att bli dem vi är behöver vi ha en nära relation till Gud. Gud är sanningen. Att lära känna sanningen är mer än att bara vara medveten om dess existens. Det är att inte bara hålla sig till sanningen på en mental nivå, inte bara låta den påverka delar av vårt liv, utan på ett sätt som genomsyrar tills den når varje område i hela vår varelse. Varje dag. Vi tillhör Gud, utan Gud kan vi inte leva. Precis som vi inte kan leva utan vårt blodomlopp.

Vi behöver lära känna sanningen på ett djupare sätt än vi känt lögnen. Lika mkt icke-Gud som vi haft i vårt liv, lika mkt Gud måste vi bjuda in i våra liv. Helst mer. För med sitt ljus kan Gud skingra allt mörker som lurar i själens skrymslen och vrår. Det räcker inte att ha kunskap om Gud. Vi behöver ha en relation till Gud. Varför? Jo det är så enkelt som att vi varit och är i mångt och mycket ett med lögnen. Lögnen att vi måste göra som vi alltid gjort, att vi inte kan leva om vi inte gör så. När vi lever under lögnens makt är vi inte fria. Men om vi lever ut sanningen kommer den befria oss. Att lära känna sanningen är att leva ut sanningen. Agera. Att lära känna Gud är att leva med Gud. För det måste vi bli ett med Gud.

För Gud ger sanningen till alla som vänder sig till honom och söker honom genom Jesus Kristus. Sanningen kostade Jesus livet, och på sätt och vis kostar det också vårt liv. Vi behöver sluta med saker vi nu missbrukar, vi behöver börja med saker vi kanske tycker är jobbiga. Men det är definitivt värt sitt pris.

För Jesus är vägen vi söker, meningsfullheten vi längtar efter, friheten vi är. Du kanske protesterar ”Jo, jag tror, jättemycket, jag känner Jesus, men jag känner mig fortfarande bunden.” Jag tror att han tillåter att du känner dig bunden så att du ska kunna erfara honom på en allt djupare nivå. Låt din längtan driva dig närmare honom! Han vill inte att du ska gå själv, för då kommer du misslyckas, han vill gå vid din sida.

Jesus vill att Gud ska få äran för att vi lämnar lögnen och återvänder till hans närhet. Allt han begär är att du kapitulerar för sanningen och överlåter dig åt honom på en djupare nivå. Den nivå där du redan är fri.

För inom oss är vi fria. Inom oss finns den Gud skapat oss att vara. Fri att räta på sig. Stå upp som människa. Våga. God, rättvis, med bara Gud för ögonen. Det är sanning.

Du är fri att älska Gud och allt han skapat med hela din hjärta och hela din själ och hela din kropp. Det är den största glädjen du kan tänka dig. Det är det meningsfullaste du kan göra. Den bästa du kan vara. Den Gud skapat dig till. Det är sanning.

Inom dig är du fri att inte leva på andra människors och djurs bekostnad. Du är fri att leva enkelt så att alla på jorden kan få mat för dagen. Du är fri att inte leva av våld. Du är fri att inte förstöra dig själv och andra. Du är fri att inte förstöra naturen. Du är fri att älska, bygga upp, att skapa, att vårda, att vara en positiv kraft i världen. Det är sanning.

Det vill Jesus, Paulus, och klimatveckan påminna oss om denna dag.

… för dina tankar är inte Guds utan människors

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Predikan på Svenska Kyrkans utbildningsinstitut 11/3 2019. Läs alla veckans predikotexter här: 1 Mos 4:3-7   Jakob 1:12-15  Matt 16:21-23

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade:

”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.”

Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

Evangeliet enligt Matteus kapitel 16, vers 21 – 23

 

”Det kommer att gå bra.”

Hur ofta säger vi sådana ord? Ganska ofta ellerhur?

 

Som Petrus i dagens evangelietext vill vi så gärna trösta, så gärna stilla oro, vi vill att det ska gå bra. Och så tror vi att vi hjälper när vi säger, ja till o med lovar ibland, att allt kommer gå bra. För vi vill ju inte att våra nära och kära ska må dåligt.

 

”Du kanske dör.”

Den autistiska läkaren i serien The Good Doctor säger rätt ut som det är. En patient som ska gå igenom en allvarlig hjärtoperation kan dö. Det är fakta. Som Jesus, säger han saker utan omskrivningar.

 

”Det kommer vara skit nu ett tag, men du överlever. Och jag finns här om du vill prata om det.” Sa en nära vän till mig när mitt liv var jobbigt. Det var det bästa jag kunde få höra. Ja, det är hemskt. Men jo, jag överlever. För jag har en vän att prata med. Hon såg mig, men gav också hopp.

 

Vi ber till Gud att inte utsätta oss för prövning. Vi ber för varandra. Att vi inte ska utsättas för prövning.

 

Men vissa prövningar är nödvändiga. Vi måste ha tenta när vi pluggar – det är det skolsystem vi har. Vissa sjukdomar måste opereras – även om de har stor risk för komplikationer. En kan behöva gå från destruktiva relationer – även om det gör ont. Jesus behövde gå mot korset – även om det var läskigt och hemskt.

 

Ni har säkert hört uttrycket ”What doesn’t kill you makes you stronger.” Det är ett omstritt ordspråk. En del tycker det är hemskt. Men jag tycker det är suveränt.

Läs mer

Den femte jungfruns första och andra epistel – predikan i kyrkoårets yttersta tid

Etiketter

, , , , , , , , ,

Vi fick i uppdrag att predikan i en ovan form. Jag fick Matteus 25:1-13 och valde att skriva två brev. Jag kan förbereda er på att detta är en predikan hållen för människor som är vana att gå i kyrkan.

Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå istället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.

De tio jungfrurna, målninga av Tove Jansson

De tio jungfrurna, målning av Tove Jansson

Jag ska läsa ett par brev om himmelriket från vad vi kan kalla de ”Post-moderna apokryferna”. 😉

Den femte jungfruns första epistel

Många har redan sökt ge en samlad skildring av de händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats av dem som från första stund var ögonvittnen men eftersom jag var med ända från början har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för er, högt ärade Theologius, för att ni skall förstå att de upplysningar ni har fått inte är tillförlitliga.

Sen den tiden då Hedorius var kung i Judomeen har det i byn Hertz funnits en familj som kallades Zakrissons. Dom är högt respekterade i bygden, männen har varit borgmästare i flera generationer.

I den sjätte månaden blev det känt att äldsta sonen, Emanuel, skulle gifta sig med sin flickvän. Hon var oss en kär vän och syster. Vi var ett härligt gäng ungdomar som hängde ihop jämt och familjerna känner varandra. Vår by är som små byar är som bäst. Det var ofta fest i byn som vi arrangerade tillsammans, födelsedagar och bröllop var stora tillställningar som alla var med i. Läs mer

Är Gud vegan? – ett panelsamtal i Västerås

Etiketter

, , , , , , , , ,

Martin Smedjeback ledde detta samtal den 2 september 2017 på Vegfest Västerås med Sunniva Rettinger från Vildåsnan och Towe Wandegren, präst och doktorand i teologi vid teologiska institutionen i Uppsala.

Babe, Jesus och rövarna

Etiketter

, , , ,

Predikan – 3:e i påsktiden – Den gode herden

Psaltarpsalm 23

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Johannes 10:1-10

Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare.
Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.” Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
Sedan sade Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.

Nu blir vi lite konfunderade. Är Jesus grinden eller herden eller grindvakten? Vilka är rövare? Vilka är får? Det finns mkt att undra över i den här texten.

Jag tror vi struntar i att försöka få det logiskt. Och pratar om varje sak för sig.

680Får
Först då detta med får.
En av mina absolut favoritfilmer är Babe – den modiga lilla grisen. En liten gris växer upp med fårhundar och får lära sig att valla får. Nu ska vi inte gå allt för djupt in i den (kan tala en hel del om den filmen och dess sensmoral och vad den gjort för världen). Men jag kan säga en sak som jag gillar mindre: Fåren där framställs som ganska dumma.

Vi har en bild av får som dumma, ointelligenta. Så det kan ibland kännas som ett skällsord när Jesus kallar sina lärjungar, eller människor i allmänhet, för får. Men fårens goda egenskap är att de följer sin ledtacka, som i sin tur följer sin herde. Vissa får är förstås bångstyriga, arga, envisa, rastlösa, har lite extra spring i benen eller är allmänt svåra att ha att göra med.

Får behöver en herde, sa en fårvan person till mig i fredags.

HjälpherdarS7AGDubPoW_8kSojiYFGfa0El58
Precis som vi människor. Vi är alla olika, med våra egenheter, vanor och idéer, både onda och goda. Vi samlas kring idoler, politiker, kändisar, sportproffs. En del gillar Zlatan, andra kungaparet, andra Michael Jackson, ytterligare andra Hitler. En del har lite mer andliga idoler som Buddha eller Påve Franciskus.

Det är väl egentligen inget större fel med att beundra människor som kan mycket eller som kommit långt eller högt i livet. Inget fel att hämta inspiration. Det ligger ngt djupt existentiellt i att vilja ha en ledare – en person att ty sig till.

Kanske kan vi kalla dom hjälpherdar. Grisen Babe och hans fårhundfamilj var tex bara hjälpherdar. Den verkliga herden är Bonden Hoggett. Bra hjälpherdar underlättar herdens arbete och sätter fåren före sig själv precis som herden gör. En bra hjälpherde vet vart fåren bor och för dom inte på villovägar.

Så finns det dåliga hjälpledare.

En vän skickade igår en facebookvideo med en kanin som lärt sig valla får. Den kunde få fåren att flytta på sig – till och med springa – men den hade inte riktigt förstått meningen med det hela – och gjorde mest fåren oroliga med sina inkonsekventa besked. Än hit, än dit. Som en dålig chef som inte kan bestämma sig.

Det är nog inte är så farligt med hjälpherdar som gör en lite förvirrad – så länge man vet vem den verkliga herden är.

Rövare
Men det finns de som vi borde akta oss för.

Vi läste:

”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.”

Dåliga herdar stjäl tid och energi, är inte perfekta, gör dumma saker och förvirrande val. Följer vi dom vet vi inte vart vi handlar. Rövare tänker bara på sig själva, bryr sig inte om den skada de gör, kanske till och med vill illa.

Ta bara som aktuellt exempel härvan med Svenska Akademin. En man som utger sig för att vara en god herde för kultursverige rövar kulturellt intresserade kvinnor på deras integritet och heder genom våldtäkter. Andra män, som också är så att säga herdar, står inte upp för offren, vilket gör att hela Sveriges trygghet liksom sätts i obalans och de som faktiskt försöker stå upp för det som är rätt fördrivs. För att de som ges det hederfulla uppdraget att vara del i Svenska Akademin, och andra ledare för kultursverige, har trotts vara på den goda sidan, vara goda herdar i kulturens sfär. Men de visade sig bara vilja ”stjäla, slakta och döda”

Herdenjesus-1561637_1920
Jesus å sin sida
”har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd”

Vi är ju inte så vana vid att se herdar och får. De enda herdar vi ser är ju kyrkoherdar, ofta underbara och kloka människor. Men herdeyrket på Jesu tid var inte en idyll. Det var ett av de mest föraktade yrkena. Det stod längst ned på den sociala skalan. Att vara herde var ett tufft jobb. Han skulle kämpa både mot vilda djur och mot tjuvar och rövare.  Han fick slita hårt. Han fick offra både nattsömn och bekvämlighet, ja, t.o.m. livet för sina får.  Han skulle leda fåren, så att de inte gick vilse. Han fick ha personlig omsorg om varje får. Och han kände varje liten lammunge och de kände honom.

I sin hand hade herden både en käpp och en stav. Staven stödde han sig på under vandringen. Den hade en klyka som han kunde lyfta lamm i, om de ramlat i en klyfta eller så. Käppen var en klubba som han kunde drämma till mot den stygga vargen, när den blev för närgången.

I sin omsorg om oss berättar Jesus om sig själv som den goda herden – som känner sina får, som säger, med dagens ord från Gamla testamentet (Hes 34:11-16):

Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

I Jesus möter vi en herde som är ofelbar. Oförgänglig. Som vill ge oss liv i överflöd. I Honom finns inget eget begär eller förvirring. Han sätter inte sig själv, sitt eget, och sina favoriter före oss.
Därför är han en god herde.

Sammanfattning
Det är inget fel med att inspireras av människor, saker och fenomen. Eller att finna trygghet i våra relationer.

Men Bibeln uppmanar oss igen och igen oss att se över våra prioriteringar.

I texter som ”Du skall inga andra Gudar hava jämte mig”

Och i dagens ”den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare.”

Och i andra lik dom varnas vi från att sätta människor och andra s.k. ”jordiska” saker för högt i vår prioriteringslista.

För en sak, en människa, en aktivitet, ett fenomen, en känsla, ja you name it, som sätts för högt på vår prioriteringslista blir lätt en rövare.

Just för att människor och saker och annat jordiskt är förgängliga och inte på ngt sätt ofelbara. Och ges de för stor makt i våra liv riskerar de att förstöra mer än de ger.

 

Avslutande frågor
Jag vill avsluta med att skicka med er ngr frågor att fundera över:

Vem är din herde – den som styr ditt liv?

Vilka är dina hjälpherdar – de du inspireras av?

Är alla dessa bra för dig i det långa loppet?

 

 

Kommer vi säga ”Jag ska bara dricka upp mitt kaffe först”?

Etiketter

, , ,

Predikan 2:a i påsktiden – Påskens vittnen – Hjorted

Johannes 21:1-14

Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön.

Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. 

När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!”

När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.

 Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

 

Lärjungarna har redan sett den uppståndne Jesus, två gånger enligt Johannes. Så idag är dom inte förvånade. Dom vet redan att uppståndelsen är ett faktum. Egentligen vet dom att Jesus ska komma. Dom lämnade Jerusalem, med påskens hemskheter av svek och korsfästelse, och reser hem till Galileen för att dom vet att åker dom dit ska de få träffa honom igen.

Hungriga och rastlösa i sin väntan beger dom sig ut för att fiska – som dom gjorde förr, innan Jesus kallade dom att vandra runt i landet. Dom vet att när som helst kommer han. Det är lika bra att dom skaffar sig lite käk medans dom väntar.

Vi är kanske idag inte riktigt lika säkra på uppståndelsens faktum. Vi tror på den. Men vet vi?

Eller låter vi vetenskapen och logiken komma emellan och säga: ”Det är omöjligt.” eller ”Det är symboliskt.” eller ”Det sker på ett andligt plan.”

Jag vet att Jesus dog och att Jesus lever. Jag vet att Jesus uppstod kroppsligen. Jag vet att döden inte är slutet. Varför jag vet det är jag osäker på. Det är en av få saker jag bara vet.

Men ändå kommer frågan: Hur skulle jag reagera?

Lärjungarna möter Jesus med förvåning, spänd förväntan och stor glädje, som när man blir överraskad av ngn man älskar – ngn som man vet ska komma men kanske tror ska dyka upp lite senare, eller på ngt annat sätt. Förväntat, men ändå oväntat. Fast ack så välkommet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så Petrus kastar sig ut ur båten. Simmar in till land, springer de sista meterna fram till Jesus. De talas vid, och ett antal dagar senare försvinner Jesus upp bland molnen, och lärjungarna blir lovade att Jesus ska återkomma på samma sätt – fullt synlig, bland molnen, ner på jorden.

En vacker dag.

Vad kommer du göra?

Jag tror att vi ofta avvisar frågan med att mumla ngt om att Jesus ju inte kommit tillbaka på 2000 år, så vad är det som säger att han skulle göra det under min livstid?

 

När man läser i Bibeln slås man av hur de första generationernas kristna, de som levde de första närmare hundra åren efter Kristus och skrev Nya testamentet, var övertygade om att Jesus skulle komma igen. Paulus fick till och med tillrättavisa människor som gett upp allt för mycket av jordelivet i sin övertygelse om att ”Nu är det minsann inte många dagar kvar!”

Inte så att Paulus och Petrus och de andra apostlarna inte trodde på Jesu snara återkomst. Utan de menade ngt i stil med Luther som lär ha sagt: ”Om jag så vet att jorden går under imorgon, ska jag ändå plantera mitt äppelträd.”

Lärjungarna hade sett Jesus, de visste att han skulle visa sig för dom igen i Galileen. Dom visste att dom hade i uppdrag att sprida ordet om Jesus, det glada budskapet, vidare till världens alla folk. Det var bara en fråga om tid. En kort tid. Och de skötte sina sysslor under sin väntan. De höll sig, som Petrus senare uppmanade sin församling, nyktra och vakna. Men inte sysslolösa.

Men vi vet inte. Det har gått 2000 år. Han har fortfarande inte kommit. Troget gör vi kyrkans arbete. Vi får leva våra liv. Plantera äppelträd. Planera nästa sommars konfaläger. Svara på jobbintervjufrågan ”Vart ser du dig själv om tio år?” Bilda familj. Köpa hus på lån med lång amorteringstid. Vi ska leva som om vi har en framtid.

Men vi blir också ombedda att vara nyktra och vaka. För Jesus kommer som en tjuv om natten. När vi minst anar det.

Jag undrar ofta. Kommer vi välkomna honom? Kommer vi lämna allt vi har för handen och springa honom till mötes?

Eller kommer vi säga: ”Jag ska bara dricka upp mitt kaffe först.” eller ”Jag ska bara gifta mig med mitt livs kärlek först.” eller ”Jag ska bara…” Ja, vad kommer vi säga?

 

 

Psalmförslag

17 Ge Jesus äran

156 De trodde att Jesus var borta

743 Var glad för Kristus lever

Något om Luther och ”Learning by heart”

Jag blev ombedd att skriva ngr rader till Linköpings stifts Stiftsnytt:

Under fastan publiceras fem krönikor till eftertanke i Stiftsnytt. Texterna är skrivna av diakon- och prästkandidater i Linköpings stift efter en MSS-dag i februari om Bibelns betydelse i Martin Luthers spiritualitet och att be med Guds Ord. I denna veckas nummer möter vi prästkandidaten Sunniva Rettingersom skriver utifrån det lutherska arvet att lägga bibeltexter på hjärtat.

”Learning by heart”
Jag kan i princip inga bibelverser utantill. Det känns som om det hör ihop med halvt sönderlästa biblar. En sådan har jag alltid velat ha. Det brukar också höra ihop med människor som ber mycket och får Guds tilltal. En sådan har jag alltid velat vara. Men det funkar inte riktigt för mig.

”Bibeln är ett Guds kärleksbrev till dig, som längtar efter att bli läst av dig och besvarat”, har någon sagt. Under Martin Luthers 16 år i kloster läste och mediterade han kring Bibelns ord i minst en timme varje dag. Vi har anledning att tro att han fortsatte så dagligen utöver sitt arbete med översättningar, predikoförberedelser.

På Luthers tid var böcker lite som fridlysta blommor. Hittar man en blir man lycklig. Men också lite ledsen att man inte kan plocka med den hem. Så måste det ha känts för varje bok- och kunskapslängtande människa då. Luther såg till exempel sitt livs första Bibel inlåst i en glasmonter när han var 18. Böckernas bok, handskrivna, rikt illustrerade, var inte var mans egendom.

Tur var det då att Luther tog med sig det gamla sättet att lära in i den nya kristna eran han var med att sätta igång: att memorera. Denna uråldriga metod härstammar från den tid då all kunskap förmedlades i berättandeform och det var viktigt för bevarandet att man kom ihåg det exakt så som det skulle vara.

Memorera. Learning by heart kallas det på engelska. Det är en så mycket djupare formulering än det svenska lära sig utantill, även djupare än att memorera. Här i Sverige säger man ju utan-till, kunna utanför, om att kunna något och om man läser från en bok läser man innan-till, innanför. Det tycker jag är jättekonstigt. Learning by heart däremot – det är djupt. Innerligt. Innanför.

Luther uppmuntrade till att memorera bibelverser. I/med/ur hjärtat. För Bibeln är ett kärleksbrev från en älskande Gud. Och kärleksbrev måste läsas med hjärtat. Det kan vara tufft ibland, men att kärlek och lidande hör ihop är en annan Luthersk tanke.

Vilka bibelord talar till ditt hjärta? Vad skulle hända med dig om du memorerade dem, lärde dig dom utantill, i hjärtat?

/Sunniva Rettinger, prästkandidat