En predikan för 3:e söndagen efter Trettondagen – Jesus skapar tro. Texterna https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoaret/bibeltexter?id=85
Herre öppna min mun till ditt lov, så vill jag förkunna din ära.
Evangeliet är kraften, tron är mottagandet – så stod det i en bok jag brukar titta i inför predikoförberedelserna.
Jesus skapar tro är dagens tema. Varför helar Jesus sjukdomar? Målet är att vi ska se mer av Guds härlighet, och när vi ser mer av Guds härlighet får vi tro. Det är ett positivt moment22, en klassik vad-kommer-först-hönan-eller-ägget. Genom tro till tro kallar Paulus det i dagens läsning.
Den (troligen romerska) officeren har öppnat sig för tron genom att höra talas om, kanske själv lyssnat på, Jesus. Han har insett Jesu makt för att han själv är en man med makt. Han har insett Jesu kraft för att han hört talas om vad Jesus gjort. Han har funderat och kommit till slutsatsen att Jesus nog kan göra nästan vad som helst. Vad är tro om inte detta? Han lämnar sin bekvämlighetszon, tar ett språng, öppnar sig, och tar emot kraften…
Och till honom sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.”
I episteltexten från Romarbrevet skriver Paulus de ord som kanske är de mest citerade i de lutherska kyrkorna. ”Den rättfärdige skall leva genom tron.” Rättfärdig betyder att man är färdig i rätten – frikänd. Senare i romarbrevet förklarar Paulus lite mer: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud.” Vi kan inte göra oss själva rättfärdiga genom våra egna handlingar. Även om vi till punkt och pricka följer universums lagar, de lagar som Gud lagt ned för människorna, eller de lagar vi i samhället har skapat, eller PK-lagen, eller någon annan lag, så kommer vi aldrig kunna göra det perfekt. Och även om vi lyckas göra det perfekt, vad gör det i evigheten? Ingenting faktiskt. För även om vi lever perfekta liv kommer vi att synda. Även om vi lever perfekta liv kommer vi att dö. För vi förblir under det Paulus kallar syndens och dödens lag. Människans köttsliga natur. Det går inte att inte synda – för om vi väljer att göra en bra sak här i denna världen, kommer det alltid att finnas baksidor – något annat vi inte kan göra, någon konsekvens långt borta som vi inte medvetet kan rå för. Vi kan inte leva perfekta liv.
Men! ”den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Detta är den stora kraften, evangeliet. Att Kristus befriar oss från döden. Redan under sitt jordeliv gjorde han det för dom han mötte, och med sin frivilliga död på korset tog han med sig all död ned i dödsriket – han liksom dödade döden – och vann seger för var och en som tar emot hans undergörande kraft i sitt liv.
Evangeliet, det glada budskapet, är kraften, tron är mottagandet. Den rättfärdige – alltså den som tar emot Jesu kraft – skall leva – för evigt – genom tron.
Genom tro finns evigt liv. Men även att tro är inget vi kan göra på egen hand. Vi kan inte göra oss själva till troende människor. Snarare är det så att när vi försöker bli rättfärdig på egen hand är det dömt att misslyckas. Förhäver vi oss får vi inte vara med. Vi kan lyssna och fundera, som officeren i dagens evangelium, men tron hänger på Jesu kraft – det är det som är evangeliet. Lilla trötta jag behöver inte bära upp min egen existens. Jag behöver inte hålla huvudet över vattenytan när mörkrets vidunder drar mig nedåt djupet. Jag behöver inte stå rakt upp i stormen. Jag behöver inte låtsas vara tuff, stark, perfekt.
Jag kan vända mig till Guds hus, om det så är kyrkobyggnaden, Bibeln, eller inåt i mitt eget hjärta, och tas emot som ett älskat efterlängtat barn i Guds famn.

Som det stod i psaltarpsalmen jag inledde gudstjänsten med ”Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst.
Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.”
Men för att tas emot måste jag våga ta emot, jag måste våga hoppas på famnen, lita på famnen. Vi kan göra det för att vi lyssnat och studerat och förstått att det är så vi måste göra. Men vi människor är i stort och smått, ja ända ned på cellnivå, och än längre, beroendevarelser. Vi är beroende av tröst, försoning, famntag, glädje. Varför? För att Gud har skapat oss så. Så låt oss då hörsamma aposteln Johannes ord i 1 Joh 4:19 ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” I slutändan öppnar vi oss för kraften, i slutändan tror vi, för att Gud redan lagt ned trons frö i våra hjärtan, Gud har byggt in beroendet som bara Gud själv kan uppfylla, i varje cell och atom, ja in i vår självaste existens.
Snart är det vår. Snart är det dags att pilla ned de första fröna i jorden och vänta på att de ska väckas till liv och komma ur sina skal. Det är solen, värmen, vattnet, tiden, som väcker dom. Så gör Jesus med oss. Han väcker den längtan, det frö av tro som finns i våra hjärtan, han ger det näring och skapar på så sätt en vacker planta av tro som ger frukt till Guds ära.
Så i denna tid… våren kommer snart… kanske blir livet som vanligt igen snart… vi får vila i vår väntan.
Vi kan se fram emot normaliteten, men vad jag tror vi verkligen behöver är en förundran och längtan, som överträffar vinterns och pandemins leda. Vi behöver något att se fram emot som är så mycket mer än det som alltid har varit. För vill vi verkligen att livet ska bli som vanligt? Eller vill vi komma ur pandemin med ökade insikter? Med vishet? Till ett helare liv? Till blomstrande tro?
Jag påminner: målet är att vi ska se mer av Guds härlighet, så att vårt livsmod stärks. Det ska ge styrka åt vår kärlek. ”Om du älskar alla ting kommer du bli varse Guds hemlighet i tingen.” (Dostojevskij) Du kommer se Guds härlighet. Moment22. Omöjligt. Men för Gud är allt möjligt.
För officeren vaknade tron, öppnade sig fröet, genom att han hörde om Jesu kraft och funderade och tog emot. En annan väcks och öppnas av Guds härlighet genom solens strålar efter månader under molntäcket. För en tredje genom ett fantastiskt musikstycke och för en fjärde genom naturvetenskapens efterforskningar.
När vi på så, ett eller annat, sätt får våra ögon öppnade för Guds härlighet, kan vi vara mottagliga för kraften. Då är vi troende. Evangeliet, det glada budskapet, är att kraften finns tillgänglig. Det hänger inte på oss, på vår kraft, på vår förmåga, utan ges som en gåva. ”Det är […] Guds kraft som räddar var och en som tror.”
Och tron ligger i mottagandet.
Psalmer:
205 Vila i din väntan
210 Jag lyfter ögat mot himmelen
217 Gud för dig är allting klart
253 O giv oss Herre av den tro