En gammal klasskamrat från Johannelund bad mig summera vegetarisk mathållning utifrån Bibeln kortfattat. Om det blev så kortfattat vet jag inte men… Håll till godo!
”If we paused to reflect on the theological insight that there is a God-given purpose to the life of every creature, a very great deal of what passes for acceptable Christian behavior would be the most flagrant and disobedient disregard for the workings of God in our world.” (David Clough i ”What’s the point of animals?”)
Med inspiration från den Helige Stefanus martyrtal om det judiska folkets historia som ledande fram till ett kristet liv kan vi genom att läsa Gamla testamentet dra slutsatser som gäller även för oss idag och kan leda oss vidare på Vägen och bringa oss närmare Gud. (Det mesta av det från Gamla Testamentet som står nedan kan ni även lyssna på här, men det står mer här i texten så nöj dig inte med det!)
Gamla testamentet
”Detta ska ni ha att äta” säger Gud i 1 Mosebok 1:29 om växterna till de första människorna när Han skapat världen. Senare, efter att ha förintat jordens invånare och börjat om tillåter Han människorna att ha även kännande individer som rör sig till föda (1 Mos 9:3). Men genom bland andra Jesaja (11:6-9) låter Han människan veta att så kommer inte världen alltid att vara. Det kommer en tid då ingen gör någon annan illa. Dessa ställen i Bibeln har jag analyserat i min uppsats för att få svar på frågan: Vilken slags kost förordnar Gud människan enligt 1 Mos och Jesaja, en innehållande kött eller en vegetarisk? Jag har undersökt texterna lite närmare och presenterat olika tolkningsmöjligheter i min kandidatuppsats. Här nedan ska jag summera detta genom att kort skriva vad jag kommit fram. Jag tror att dessa paragrafer nedan, samt lite tankar jag lägger till på slutet, summerar en biblisk hållning till vegetarisk kost.
I 1 Mos 1-3 kan vi läsa om en skapelse där ”Allt var mycket gott” och människan, som Guds avbild, var en förvaltare över djuren och vårdande kultivator av jorden. Hennes förvaltande/härskande över djuren var så som en kung eller en herde eller en förälder – hon var deras vän och välönskare. Hon, liksom alla andra kännande varelser, åt av de växter som uppfyllde jordens yta. I denna situation var allt gott men inte oförstörbart. Människan valde att riskera denna goda världs fortsatta existens genom att vända sig bort från Gud. Då uppkom en fiendskap mellan människorna och mellan människan och djuren och mellan djuren. På grund av att människan, som huvud över skapelsen, degraderade sig, blev jorden förbannad att bära tistel och törne för hennes skull och den goda relation som människan tidigare haft till djuren försämrades när hon började använda dem som tackoffer och syndoffer. Men trots allt detta skulle människan, enligt Guds föreskrift, fortsätta att hålla en vegetarisk kost.
Relationen mellan människor och mellan människor och djur blev bara värre och värre och till slut tog Guds tålamod slut. Efter syndafloden, som vi läser om i 1 Mos 6-9 (i min uppsats med fokus på 9:1-4, 7), då allt på jordens yta förintats och när Gud skulle etablera ett nytt förbund med jordens invånare, valde Han att göra det med människan och alla andra kännande individer. Men samtidigt lämnar Han över djuren till människan på ett annat sätt än det var i den första skapelsen. De får nu en tillfällig eftergift att äta djuren och som ett resultat känner djuren skräck och fruktan. Den harmoni som den första skapelsen levde i är nu nästan helt omintetgjord. På grund av detta, och för att inte behöva förgöra skapelsen igen och igen, sänker Gud sin standard och låter människan äta kött. Men för att minska människans våld förbjuder Gud blodsförtäring och människomord. Föreskriften från 1 Mos 1 om människans föda är till synes upphävd.
Men i en framtid, profeterar Jesaja (främst i 11:6-9), kommer jorden fyllas av kunskap om Gud och ingen, vare sig människa eller djur, kommer orsaka sig själv eller någon annan skada på något sätt. Nu äter ingen kännande individ längre en annan utan alla lever så som skapelseordningen sattes upp från början: människan är som en kung, förälder och/eller herde över djuren och vårdande kultivator över jorden. Såväl människor som djur äter av markens och trädens grödor, precis som Gud ville ha det från början.
Förespråkar Bibeln vegetarisk kost?
Så till att besvara huvudfrågan: Vilken slags kost förordnar Gud människan (enligt 1 Mos och Jesaja) en innehållande kött eller en vegetarisk? Många har tolkat det som att Bibeln förespråkar köttätande . Enligt vissa kan människan göra det med helt fritt samvete. De flesta påpekar dock att det måste göras med extra stor tacksägelse till Gud och med full medvetenhet om vad det är man gör – att man berövar en kännande individ dennes liv för att nära sitt eget. Ett led i denna medvetenhet kan sägas vara att undvika att äta blod.
Förespråkar Bibeln vegetarisk kost? Ja, för andra påpekar att enligt Guds första vilja och avsikt med skapelsen – skapelseordningen om man så vill – skulle alla som är näfäsh chaj, hebreiska för kännande individer, alltså så väl människor som djur, äta av växterna. De ser också ett löfte om ett återupprättande av denna icke-våldsliga värld i Profeternas och Jesus tal om Dagen, Guds Rike och Himmelen. Därför är det berättigat och kanske till och med att föredra att de kristna som säger sig vilja följa Guds vilja så som den uppenbaras i Bibeln inte äter kött. Inte som efterföljande av en lag utan som C.S Lewis skriver om helgat leverne
”…not hoping to get to heaven as a reward for your actions, but inevitably wanting to act in a certain way because a faint gleam of heaven is already inside you.”
Jag långt ifrån fullständigt utforskat de många ställen i Bibeln där människans relation till djuren och naturen beskrivs. Jag har inte heller gått närmare in på de judiska matlagarna och offerkulten och vad de säger om denna relation. En annan fråga som kräver djupare analys är apostlarnas uppehållande av förbudet mot att äta blod. Varför gjorde de det och hur och varför har den ordningen, som sades vara oåterkallelig, försvunnit från stora delar av kristenheten? Paulus skrev att de som väljer att äta grönsaker för att de tror att det finns avgudar är svaga i tron och att det är falska profeter som undervisar om vegetarisk kost, jag har besvarat det lite i detta inlägg: Veganer är inte demoner.
Men Jesus åt ju fisk!
Men den största frågan som ännu återstår obesvarad, och som hör till det nytestamentliga perspektivet, är: Om Jesus åt fisk efter sin uppståndelse, är inte köttätande en del av Guds rike? (Lukas 24:41-43). Jag har hört många vända sig emot det de uppfattar som s.k. lagiskhet i en köttfri kost och hävda att eftersom Jesus åt fisk är det helt ok att döda djur för att äta. Att undersöka saken närmare lämnar jag till ett annat sammanhang men en tanke som det kan vara värt att nämna redan nu är att om man, av rädsla för lagiskhet, menar att kristna bör äta fisk eftersom Jesus gjorde det, kan man bli extra lagisk eftersom man börjar följa saker som Jesus inte sa att man skulle följa. Varför då inte leva ogifta, bara ha sandaler på fötterna och bära kläder utan sömmar?
Har det här någon bäring på om kristna som vill följa Bibelns Jesus kan eller bör eller inte bör äta fisk? I alla episoder med fiskar i evangelierna, låter författarna fiskar tjäna Jesus som martyrer, vittnen, till Guds rike. De får bevisa Jesu kraft, Hans allvetande, Hans uppståndelse, Hans kallelse. Det kan tyckas att Jesus behandlar fiskarna som ägodelar – som Han kan fånga, döda, plåga, använda, som Han vill – och då skulle man kunna dra slutsatsen att människor kan eller till och med bör göra detsamma. Men man kan dra sig till minnes att Gud i Gamla testamentet gör detsamma med människor. I den kristna tron är det centralt att Gud är allsmäktig och också har rätt att göra precis som Han vill. Han äger hela världen, Han håller liv och död i sin hand, det gör inte människorna. Jag tror att man utan att göra våld på texten kan säga att Bibeln uppmuntrar människan att respektera att Gud har rättigheter att behålla sin egendom, djuren och naturen, intakt, och inte ha begärelse till en annans egendom (2 Mos 20:17), för att inte tala om att förstöra, skövla och utdöda arterna som Gud satt här på jorden.
Har det här någon bäring på om kristna som vill följa Bibelns Jesus kan eller bör eller inte bör äta fisk? Eftersom Jesus beskrivs ha både bidragit till fångst av och ätit fisk kan frågan tyckas svårlöst om det utifrån andra beskrivningar och teologiska funderingar kring Guds rike förefaller vara en omöjlig kombination mellan dödande och evigt, smärtfritt liv i en ny skapelse. Men vi kan ha kommit närmare en lösning. Detta eftersom det förefaller vara att de fall där evangelierna beskriver att Jesus använt fiskar har de haft specifika roller att spela i dramat, så att säga. Fiskar har tjänat Jesus, liksom hela skapelsen tjänar Gud, som vittnen om Hans rike. Poängen författarna vill ha fram verkar vara att en allsmäktig och allt-ägande Gud använder sig av sina ägodelar för sina syften. Så jag tycker att vi kan konstatera att även om Jesus både bidrog till fångst av och åt fisk är inte köttätande eller fiskätande nödvändigtvis en del av Guds rike. I Guds rike är fiskar, djur, natur och människor alla i sina perfekta levnadsförhållanden och eftersom all kännande individer verkar ha en inneboende, skapelsegiven, rädsla för döden, måste man konstatera att ingen där ska dö.
Lev i hoppet redan nu
Vad ska då en kristen som vill följa Bibeln göra av allt detta? Om den tid som förutspås i Jesaja redan kommit genom Jesus Kristus, kanske en kristen borde leva i enlighet med den kunskap om Herren som hon tror att Han gett henne: i harmoni med naturen och djuren och människorna, utan några som helst våldshandlingar. Men om detta inte kommer fullbordas förrän den dagen då Jesus Kristus kommer igen, vilket man inte vet när (Mark 13:32), kan man försöka vara redo för det livet. Och ett led i denna förberedelse kan vara att redan nu avstå från allt som är ”ont och vrångt” och som inte har någon plats i den tiden som Uppenbarelseboken (21:4) berättar följande om: ”Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
Att världens återupprättande från lidande väntar vid människans återvändande till att leva som Guds barn är en väletablerad nytestamentlig tanke. ”I hoppet är vi räddade – ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan sett? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.” I linje med Paulus Rom 8:24-25 kallar vi alla kristna som tror på ett eskatologiskt hopp att visa att det finns ett alternativ till den värld som enligt vetenskapen bygger på ständigt våld, survival of the fittest, och som Rom 8:19-22 beskriver som en lidande värld som är fjättrad, liksom i födslovåndor, för att den ska kunna befrias tillsammans med människorna.
Vad kan då en som kallar sig bekännande kristen göra annat än att försöka leva på ett sätt som reflekterar det hopp som hennes tro och tradition säger är själva meningen med skapelsen? Här kan kristna göra så mycket mer än att ”simply biding our time, waiting for an intervention, and just embodying the fallen nature of this world.” (Tripp York, ”Can the Wolf Lie Down with the Lamb without Killing it? Confronting the Not-So-Practical Politics of the Peacable Kingdom.”) Inte så att man ska försöka få vargen att sluta döda lammet men man kan vittna om det hopp man bär på, redan här och nu.
Vad ska vi äta då?
En sista fråga som kanske ligger på läsarens tunga och är relativt lätt besvarad är: Vad ska då människan äta rent konkret? Mönstret som man kan se i Bibeln är att Guds mening för människan var att hon skulle leva av fröbärande frukt och örter – sådant som inte dör av att man tar delar av det. Det är alltså frågan om ett minimum av våld. Jag tänker att man kan kategorisera denna föda och se att det är sådant som släpper ifrån sig sin mångfald (frukt och bär, svamp, bönor, många grönsaker som t.ex. tomater, samt mjölköverskottet från vissa djur) eller som växer upp igen (gröna växter som sallad och egentligen det mesta som växer) eller som har växt klart och inte blir något mer (som rotfrukter som fryser till vintern eller färskpotatis som ruttnar om de får ligga kvar i jorden), eller som redan har självdött (som vinterpotatis och säd). Till skillnad från att äta djur innebär denna kosthållning inte någon oåterkallelig förstörelse av någon kännande individ.
Det är upp till dig nu
Människan har en fri vilja att välja ståndpunkt och hur hon ska agera i alla frågor, även denna. Det är en väldigt viktig och central del i den Kristna tron att ingen kan eller br tvinga någon annan. Men jag ställer upp en utmaning: ”Every time you make a purchase, you make a statement.” (Carol J. Adams, ”What about Dominion in Genesis?”) Man kan välja vilken värld vill man leva i, den fallna som vänder sig bort från Gud eller den på väg mot återupprättandet, som söker sig alltmer närmare Gud. Man kan givetvis göra detta på så många olika sätt men jag vill avsluta med några ord skrivna av Judith Barad (“What about the Covenant with Noah?”) som är vassa men tänkvärda:
”The choice is ours – a diet that yields peace and harmony or one that entails death and violence. We can freely choose to overlook the food choices God gave us in the Garden of Eden, the provisional nature of God’s permission to eat animals, and the covenant between God and all of sentient creation. But why would anyone who attempts to reflect God’s love choose war and violence over peace and harmony?”
Källor
Bibel 2000
A Faith Embracing All Creatures: Addressing Commonly Asked Questions about Christian Care for Animals, (The Peacable Kingdom Series vol. 2), red. Tripp York & Andy Alexis-Baker, Eugene/Oregon: Cascade Books.
Mere Christianity, Lewis, C.S., Glasgow: William Collins Sons and Co. Ltd. 1978
Veganer är inte demoner (ett blogg inlägg på Hela Pingsten skriven av Sunniva Rettinger)
”Detta skall ni ha att äta” (Kandidatuppsats skriven av Sunniva Rettinger)
Jesus och fiskarna (Uppsats i Nya testamentets etik skriven av Sunniva Rettinger)
